Paket: Ohlsson & Vallgren

Vilken läsfest! NY efterlängtad del i mästerliga Kristina Ohlssons hyllade Strindbergserie

Efter megasuccén med de första delarna i Strindberg-serien tar deckardrottningen Kristina Ohlsson på nytt med oss till idylliska Hovenäset utanför Kungshamn i Bohuslän. I Frälsarkransen, fjärde, fristående delen, hittas ett äldre par förgiftade i sitt hem. Vem vill dem illa? Och varför?

Hovenäset, 8 augusti. ”Uhhh”, säger Sofia och följer sin pappa Augusts alla rörelser med blicken. Han dekorerar jordgubbstårtan till kvällens kräftskiva medan han gnabbas med sin bäste vän Henrik, som rest hela vägen från Stockholm till Hovenäset för att vara med på festen. Sofia ska också vara med eftersom grannpojken Lucas, som passat henne flera gånger under sommaren, ska ha myskväll hos sin farmor och farfar tillsammans med sin lillasyster. Deras föräldrar ska nämligen också, precis som halva Hovenäset, ha gäster denna sköna kväll, när sommarvärmen äntligen kommit.

Plötsligt hörs en hård knackning på dörren och med ens står barnvakten Lucas i köket. Maria har tydligen glömt att låsa efter sig när hon gav sig i väg för att handla det sista till kräftskivan. ”Vad är det som har hänt?” Orden rinner ur August för han ser genast att något är fel. ”Pappa bad mig leta efter farmor och farfar. Men ingen jag frågat har sett dem.”

När de går ut med barnvagnen för att hjälpa Lucas att leta dyker plötsligt en kvinna upp. En kvinna som August mycket väl känner igen, men som försvinner lika snabbt igen …

Solen bränner när Maria cyklar från affären förbi polishusvagnen som varit hennes och kollegan Ray-Rays arbetsplats i två år nu. Ray-Ray som är Marias bästa vän ska förstås också komma och äta kräftor. När hon närmar sig Kärleksstigen där hon och hennes lilla familj bor ser hon Magnus, barnvakten Lucas pappa. Någonting i hans ansiktsuttryck får henne att reagera. Instinktivt bromsar hon in och de byter några artighetsfraser innan Magnus sväljer och frågar: ”Har du sett mina föräldrar idag? Det här låter så dumt, men jag får inte tag på dem …”

En kort stund senare står de båda utanför föräldrarnas villa. Magnus trycker gång på gång på dörrklockan innan han sätter in extranyckeln i låset.

Men ingen kommer dem till mötes när de går in i hallen och bara en kort stund senare slår Maria larm. Magnus pappa, Ove, ligger medvetslös intill soffan i vardagsrummet. Men var är hans mamma? När Maria äntligen hittar henne i gästrummet inser hon att det är för sent. Irma Dahlman är död …

Som om Kerstin Ekman skrivit När lammen tystnar … Carl-Johan Vallgren briljerar i ny kriminalroman!

Carl-Johan Vallgren är en spännande författare. Han belönades med Augustpriset för Årets bästa skönlitterära bok för romanen Den vidunderliga kärlekens historia och har även skrivit deckare. Nu kommer han med en kriminalroman som tar andan ur oss! Din tid kommer börjar i skogen öster om Falkenberg. Där hittas en okänd flicka död i ett vattendrag. Hon har märken som tyder på att hon varit inspärrad, men i övrigt är spåren svårtydda. Samtidigt som han sörjer sin avlidna hustru börjar kommissarie Björling jaga en seriemördare. Någon som ser skogen som sin jaktmark, och rör sig osynlig i mörkret …

Falkenberg, 1993. Kommissarie Björling och hans kollega följer stigen ner mot ån. Det är kallt för att vara i maj, ett stråk av vinter hänger kvar i luften. De befinner sig fyra mil öster om Falkenberg, vid länsväg 150, och det har gått en timma sedan larmet kom. En mentalpatient från Liahemmet, ett tidigare sanatorium som enligt kollegan för tankarna till en skräckfilm med Jack Nicholson, rymde och gjorde upptäckten.

Kroppen sitter fastkilad mellan två stenar ute i vattnet. Det är en ung kvinna. Huvudet är kalrakat och blåmärkena på halsen syns även på avstånd. Kollegan ger ifrån sig ett ljud och Björling ber honom gå tillbaka till bilen och hämta utrusningen. Den yngre mannen är likblek i ansiktet när han försvinner i väg längs stigen.

Tystnaden fyller skogen. Björling låter blicken vila i den djupgröna mossan som täcker stenarna och drar in doften av våt jord. Då hör han henne. ”Hur hamnade flickan här?” Rösten kommer bakifrån och när han vänder sig om ser han att hon står bara några meter bort vid strandkanten. Det blonda håret med stråk av grått är uppsatt i en slarvig knut. Björling vet inte vad han ska tro. Det har hänt en gång förut, men då var det sent på kvällen och han kunde skylla på trötthet.

”Du ser väl efter vår dotter? Inget får hända henne.” Rösten tonar bort och när han blinkar till är hon borta. Maria – hans döda hustru. Han undrar om han är på väg att förlora förståndet.

Björling rycker till när en gren knäcks. Han fortsätter en bit in i skogen. Kollar tvångsmässigt att schweizaren sitter kvar i hölstret, en SIG Sauer som han aldrig använt utanför skjutbanan. ”Är det någon där?”, ropar han och känner sig omedelbart som en idiot. I en glänta upptäcker han en rörelse, en skepnad som hastigt försvinner i den skira försommargrönskan. Ett rådjur, tänker han. Eller en hjort.

Tåget från Stockholm. Det sista av något som liknar en skärgård försvinner utanför fönstret när järnvägen viker av mot inlandet. Johanna känner igen den vita kyrkan och skoaffären där kvinnan de kallade ”mamma” köpte för små vinterkängor på rea. När Johanna klagade fick hon en örfil.

Egentligen borde hon inte vara här. Efter det som hände gav hon sig av så fort hon kunde, plågad av att hon lämnade kvar sin lillasyster. Men när Falkenbergspolisen hörde av sig till Rikskrim med en förfrågan om hjälp läste Johanna rapporten. Hon har ett öga för detaljer och fallet med den döda flickan rörde upp något inom henne. Det här är ingen engångsförbrytare. Den som rör sig i skogarna är farlig – en person som kommer att döda igen …