Den häpnadsväckande historien om Georg von Ingenting

Det är en vacker sommarkväll när en kvinna som kallas Svarta Märta svänger ner med sin flakmoppe mot sandstranden. Nu är allt lugnt och stilla men tidigare under dagen har kraftiga vindar sköljt upp rejält med tång från havsviken. Nöjd tar hon av sig skorna och går barfota i den finkorniga sanden. Här kan hon slappna av och tankarna på det där jobbiga telefonsamtalet hon fick för några timmar sedan är som bortblåsta.

Hon fyller en stor hink med den näringsrika tången och snart är flaket halvfullt. Det blir en fin skörd som hon tänker sälja till bykrogen Spettan. Innan hon ger sig av dit, där byns karaktärer och original väntar vid stammisbordet, låter hon blicken svepa över stranden en sista gång. Man vet ju aldrig vilka strandfynd som kan ha flutit i land en blåsig dag. Då får hon syn på något väldigt oväntat en bit bort – ett mörklockigt huvud som sticker upp ur sanden. Resten av den unge främlingen är nedgrävd och hans kläder ligger prydligt hopvikta intill. Han är oskadd men djupt bedrövad, och hon skjutsar honom till bykrogen där han snart tas upp i gemenskapen i det brokiga gänget som brukar ses på Spettan. Han presenterar sig som Georg von Ingenting och har med sig en kartong som han vägrar att lämna utan uppsyn men som förstås väcker allas nyfikenhet.

Med tanke på vad Svarta Märta har varit med om tidigare i sitt liv är hon ganska luttrad vid det här laget, men den unge mannen är verkligen ett mysterium och inte bara henne utan för hela byn. Georg visar sig ha mycket speciella och oväntade talanger. Han förbryllar och charmar alla han möter och får dem att öppna upp sina innersta rum och avslöja allt de försökt att gömma eller glömma. Men vem är han? Och varför har han kommit dit?