Jamåhonleva

Kriminalkommissarie Ewert Grens trycker en fjärde gång på ringklockan och hör små lätta dunsar på andra sidan ytterdörren. I lägenheten bor en familj med tre barn, och de senaste två dygnen har märkliga ljud hörts därifrån.

Så öppnas dörren. Där står en liten flicka i röd, fläckig klänning. Den påträngande lukten som Ewert är så bekant med slår emot honom. När han frågar om mamma eller pappa är hemma nickar hon, och det första han ser när han kliver in är en död man som sitter tillbakalutad i en stol. Flickan hoppar upp i pappans knä, och när hon säger att han inte kan gå, lyfter Ewert varsamt upp henne i famnen. Mamman sitter på en stol i köket. Ansiktet stelt med något som nästan liknar ett leende på läpparna. Två kulhål i huvudet, precis som på pappan. En orörd tårta med fem ljus på bordet framför henne. Hennes äldre syskon är också döda. Att lilla Zana har överlevt denna massaker är ett mirakel, frågan är bara hur mycket hon sett?

Nutid. I samma lägenhet som morden begåtts har det nu, sjutton år senare, skett ett inbrott. Kvinnan som bor där berättar att allt har lämnats intakt förutom en uppbruten golvplanka som dolt ett hål ungefär lika stort som en tablettask. Har något legat gömt där? Ewert Grens blir inkopplad i inbrottsutredningen och när han letar i arkivet för att ta reda på vad som hänt den lilla flickan som levt under vittnesskydd sedan morden, upptäcker han att mappen om henne är tom. Betyder det att hon svävar i fara?

Samtidigt försöker Piet Hoffman lämna sitt gamla liv som infiltratör bakom sig. Men en dag hittar han en handgranat i ett kuvert adresserat till hans två små pojkar. En ansiktslös organisation utpressar honom, men Piet tänker inte låta dem ta kommandot över situationen ...