Tala med de döda

Sommaren 1970. Jag håller min syster hårt i handen när vi kommer till det främmande huset i skogen där skuggorna är täta och träden når ända upp till himlen. Granskogen slukar huset i sitt mörka gap. Solljuset når inte hit. Jag vill inte vara här. Jag vill vara hemma. Tant Elvira säger att det inte går. Hon har små svettdroppar på överläppen och ringar av gammal svett på klänningstyget som liknar trädens årsringar. Hon ser på oss med sorgsna ögon och säger att mamma och pappa är döda.

Solen lyser från en klarblå himmel när kriminalinspektör Kristoffer Bark vaknar på lördagsmorgonen. Genast minns han löftet han gett till sin syster Kristina. Hon har alltid varit lite tokig och nu har hon börjar gå till någon spåkvinna. Eller medium, som Kristina säger. Kvinnan tar emot sina klienter på kursgården Himlagård och har också blivit intervjuad i tidningen Gränsland. Där berättade hon om ett barn, en liten föräldralös flicka på nio år, som försöker få kontakt med henne från andra sidan. Flickan får ingen ro i själen eftersom hon bär på en fruktansvärd vrede och måste få upprättelse. Kristina tror på allt det där. Och vad värre är, hon tror också att hennes man är otrogen eftersom spåkvinnan sagt att hon borde se upp med en yngre konkurrent. Så nu vill Kristina att Kristoffer följer med till ett naturreservat där hon tror att den lilla flickans kropp kan finnas. Kristina och Kristoffer var ofta där som barn och omgivningarna stämmer precis med platsen som spåkvinnan beskriver. Kristoffer suckar. Han är skeptisk, men ett löfte är ett löfte, så han kan lika gärna njuta av vandringen och naturen.

Några timmar senare får Kristoffer en chock. De har gått en bra bit in i naturreservatet Skärmarbodabergen när Kristina plötsligt viker av från stigen. ”Det här stämmer precis!” ropar hon. De befinner sig vid en blockstensgrotta omgiven av mörka granar med skägglav. Kristoffer hinner inte med sin syster när hon klättrar in i öppningen. Så hörs hennes skrik eka mellan stenväggarna. Så fort han kan tar han sig fram till henne och ser det hon ser. Det är ett litet skelett, ett barn på åtta-nio år kanske. Håret är långt i toviga lockar och fortfarande rött. Hur länge har flicka legat här? Vad har hänt henne?

Så snart flickans kvarlevor är omhändertagna söker Kristoffer upp spåkvinnan på Himlagård. Men hon är som uppslukad av jorden …