Kedjorna rister i hundarnas burar och en kakafoni av ylanden talar om för ägaren att hon kommit. Raphaëlle tittar efter den senaste valpkullen, den som är anledningen till hennes besök. Både här och på alla andra draghundskennlar är det valpar med blå eller olikfärgade ögon som är dyrast, men den lilla tik som fångar hennes intresse är ovanlig med sina bruna ögon och sin grå päls. Hon ligger och darrar på en bädd av hö medan de andra valparna tumlar runt. Mannen som äger hundarna säger att den lilla tiken har ett blåsljud på hjärtat och att han tänker avliva henne. Lysande blå ögon hade kunnat rädda henne, men eftersom hennes mamma verkar ha träffat en coyote under en nattlig expedition så gör man bäst i att ta bort bastarden. Raphaëlle tvekar inte en sekund. Det är den hunden hon vill ha.

Hon kliver upp i pickupen med den lilla pälsbollen i famnen och minns dagen då hon rymde från helvetet i sin egen familj. Med en blick på hundarnas fängelse i backspegeln kör hon därifrån med ett leende på läpparna. Den lilla har somnat med nosen mot hennes handled.

De kör längs floden, in i de vidsträckta skogarna, och skumpar fram på knappt farbara vägar där det finns betydligt fler spår av björn, lodjur och älg än bildäck. Djupt in i vildmarken, bland färgsprakande sockerlönnar, står Raphaëlles husvagn gömd. Där väntar ett enkelt men fritt liv. Hunden, som hon bestämmer sig för att kalla Coyote, kommer aldrig stå kedjad. I stället tänker Raphaëlle ta med sig sin nya vän överallt i skogen. I utbyte får hon en trogen väktare som kan försvara sin matte.

För i Québecs djupa skogar är det inte bara vilddjuren Raphaëlle fruktar. Värst är tjuvjägarna – som är vana att ta vad de vill ha. Och en av dem verkar ha fått vittring på den ensamma kvinnan i skogen …

Men Raphaëlle är inte lättskrämd. Med hjälp av sin gamle vän Lionel och den egensinniga Anouk planerar hon hämnd …