London, januari 2023. East End ser inte längre ut som när Ali flyttade hit för tjugosju år sedan, och själv är hon också förändrad. Hon kom till huvudstaden när sonen Finn bara var fyra år. Vid det laget var hon ensamförälder, jobbade som städerska och bodde i en liten tvåa. Nu är hon femtio år, något som fortfarande förvånar henne när hon säger det högt, jobbar som kriminalare och Finn är vuxen.

Enheten för kalla fall (så kalla att de är djupfrysta enligt vissa kollegor) ligger i en anonym byggnad med glasfasad. Ali skymtar sig själv i fasaden. Klarrött hår, svart kavaj, jeans och gympaskor. Inte illa för någon som är frånskild för tredje gången och nu bor ensam med sin galna katt, tänker hon samtidigt som hon skjuter upp dörren till trapphuset.

”Kom in Alison.” Geoff viftar mot besöksstolen med en nedlåtande gest som slår omkull hans kaffemugg med texten VÄRLDENS BÄSTA CHEF, en ironisk present från Ali som misstänker att han har tolkat det bokstavligt. ”Alison?”, säger Ali. ”Det låter allvarligt Geoff.”

Och det är det, på sätt och vis. Självaste justitieministern, den löjligt stilige Isaac Templeton som Alis son råkar var rådgivare till, vill ha hjälpt med ett kallt fall. Det visar sig att Templetons farfars far var konstmecenat och anklagad för mordet på en kvinnlig modell år 1850. Skulden har aldrig kunnat bevisas och nu vill justitieministern rentvå sin släkting.

Men Ali blir lite fundersam. Justitieministerns släkting, Cain Templeton, var en ökänd aristokrat som sägs ha samlat på kvinnor. Han finansierade konstnärer och deras modeller, och det gick rykten om att han var med i en klubb som kallades Samlarna. En otäck förening där man enligt hörsägen måste döda en kvinna för att bli medlem.

Snart är Ali en skrämmande sanning, med förgreningar in i nutiden, på spåren …