Den frusna polisen

Gösta tänker att det här är sista gången han vågar sätta sig i en bil när Dagmar sitter bakom ratten. Han tycker att hon kör alldeles för fort och försöker istället fokusera på rapsfälten som lyser guldgula och vallmon som slagit ut i dikena längs med landsvägen. De är snart framme i Glemmingebro där Dagmar har en överraskning som väntar i en andelsfrysbox. En bekant till henne har gått bort och lämnat efter sig en nyckel och en frys fylld av kött. På väg in i den fula och iskalla byggnaden, i jakt på frysbox nummer trettiotvå, berättar Dagmar att det var åtta år sedan hennes vän dog och att han inte jagade de sista fem åren i alla fall. Gösta blir chockad när han tänker på hur länge köttet måste ha legat där, det borde väl vara helt oätligt vid det här laget? Men Dagmar viftar bort hans kommentarer och till hans förskräckelse bjuder hon in honom på viltmiddag redan samma kväll.

Så får Dagmar syn på något i hörnet av lokalen, något som är gömt bakom en presenning. Nyfiken som hon är rycker hon undan den och där står ytterligare en frysbox av betydligt modernare modell. Men varför har den en kätting runt sig? Högst misstänkt, och innan Gösta hinner reagera har Dagmar börjat klippa upp kättingen med en bultsax. Och synen som möter dem är fasansfull. Därinne ligger en död människa …

Skärrad ringer Gösta sin son Frank som är kriminalkommissarie. Det visar sig att Frank har en personlig koppling till offret, så han bestämmer sig för att ta hand om utredningen på egen hand och lämnar in polisbrickan med förevändningen att han vill gå i pension ett år tidigare än planerat. I samma veva flyttar hans vuxna dotter hem efter en uppslitande skilsmässa och hans och dotterns relation blir allt annat än friktionsfri. När sedan Gösta brådstörtat lämnar äldreboendet Lyckan för att även han flytta in hos Frank, är katastrofen nära …