Den som vaktar flocken
Inbunden
Förväntas skickas under v.{{selectedProduct.ReleaseWeek}}
Förväntas skickas under v.{{selectedProduct.ReleaseWeek}}
Redaktionens val
”Jag kunde inte sluta läsa! En nervpirrande och smart deckare som jag varmt kan rekommendera.” /Helena
NY spänningsroman i samma anda som Störst av allt av Malin Persson Giolito!
Augustpristagaren Johan Rundberg gör sin spänningsdebut med en relationsthriller om en helt vanlig familj – full av mörka hemligheter … Det är en bladvändare som börjar med en fruktansvärd upptäckt en tidig morgon i ett idylliskt villakvarter …
Den första som går den lilla skogsstigen bredvid villaområdet är en sextioårig man på väg till bussen. Han noterar att det ligger två tomhylsor efter hagelpatroner på marken. Sen ser han dem. Ungefär tre meter in på stigen ligger liket av en kvinna i medelåldern, till synes skjuten i magen. På andra sidan stigen ligger kroppen efter en man, böjd baklänges över en nedfallen tall. Mannen är träffad i halsen. Uppskattningsvis fem meter från de två kropparna står en flicka i högstadieåldern med slutna ögon. I händerna håller hon ett hagelgevär. Mannen känner igen både flickan och kvinnan, vet att de hör till samma familj. Han noterar att hon huttrar och andas ansträngt. Flickan reagerar med rädsla när han lägger en hand på geväret och frågar efter hennes namn. På uppmaningen att släppa vapnet svarar hon nekande. Under hela förloppet vägrar flickan att öppna ögonen. I polisrapporten återger mannen följande dialog:
Mannen: ”Titta på mig. Släpp geväret nu.”
Flickan: ”Han sa åt mig att blunda.”
Mannen: ”Vem sa det?”
Flickan: ”Vargen.”
Sanna rycker till när strålkastarna utanför skjutdörrarna tänds. Det kalla vita skenet lyser upp hela baksidan från altanen till ligusterhäcken. Hon vet att Martin är rädd efter inbrottet hos grannen men det nya hemlarmet han låtit installera är för mycket. Kameror inomhus som spelar in allt och så de här lamporna som verkar reagera på minsta katt som rör sig på tomten. ”Herregud vad rädd jag blev”, utbrister hon med handen tryckt mot bröstkorgen. Martin ser upp från matbordet och säger något om att sensorerna kanske behöver kalibreras. Han verkar ha tankarna på annat håll, och hon förstår honom. De är båda skärrade efter kallelsen till skolan. Tonårsdottern Mya har det tufft med vänskapsrelationerna och har blivit alltmer ensam. I slutet av åttan var det nära att hon blev hemmasittare, men efter sommarlovet hände något. Sanna är inte säker på vad, men det verkar höra ihop med den nya killen i klassen.
”Det finns en mobilfilm som cirkulerar bland eleverna.” Martin kan inte låta bli att stirra på lärarens nosring och har svårt att ta in vad hon säger. Det brukar vara Sanna som sköter kontakten med skolan, men hon har precis börjat på ett nytt jobb så han fick gå. ”Filmen har lagts upp på flera plattformar men tagits ner eftersom innehållet uppfattas som hotfullt”, fortsätter läraren. Men det är först när hon klickar i gång sin mobil som obehaget börjar sprida sig i Martins mage …
Läs mer
Johan Rundberg
Johan Rundberg debuterade som författare år 2001. Han har vunnit såväl Augustpriset som Crimetime Award, samt belönats med Astrid Lindgren-priset.
Redaktionens val
”Jag kunde inte sluta läsa! En nervpirrande och smart deckare som jag varmt kan rekommendera.” /Helena
NY spänningsroman i samma anda som Störst av allt av Malin Persson Giolito!
Augustpristagaren Johan Rundberg gör sin spänningsdebut med en relationsthriller om en helt vanlig familj – full av mörka hemligheter … Det är en bladvändare som börjar med en fruktansvärd upptäckt en tidig morgon i ett idylliskt villakvarter …
Den första som går den lilla skogsstigen bredvid villaområdet är en sextioårig man på väg till bussen. Han noterar att det ligger två tomhylsor efter hagelpatroner på marken. Sen ser han dem. Ungefär tre meter in på stigen ligger liket av en kvinna i medelåldern, till synes skjuten i magen. På andra sidan stigen ligger kroppen efter en man, böjd baklänges över en nedfallen tall. Mannen är träffad i halsen. Uppskattningsvis fem meter från de två kropparna står en flicka i högstadieåldern med slutna ögon. I händerna håller hon ett hagelgevär. Mannen känner igen både flickan och kvinnan, vet att de hör till samma familj. Han noterar att hon huttrar och andas ansträngt. Flickan reagerar med rädsla när han lägger en hand på geväret och frågar efter hennes namn. På uppmaningen att släppa vapnet svarar hon nekande. Under hela förloppet vägrar flickan att öppna ögonen. I polisrapporten återger mannen följande dialog:
Mannen: ”Titta på mig. Släpp geväret nu.”
Flickan: ”Han sa åt mig att blunda.”
Mannen: ”Vem sa det?”
Flickan: ”Vargen.”
Sanna rycker till när strålkastarna utanför skjutdörrarna tänds. Det kalla vita skenet lyser upp hela baksidan från altanen till ligusterhäcken. Hon vet att Martin är rädd efter inbrottet hos grannen men det nya hemlarmet han låtit installera är för mycket. Kameror inomhus som spelar in allt och så de här lamporna som verkar reagera på minsta katt som rör sig på tomten. ”Herregud vad rädd jag blev”, utbrister hon med handen tryckt mot bröstkorgen. Martin ser upp från matbordet och säger något om att sensorerna kanske behöver kalibreras. Han verkar ha tankarna på annat håll, och hon förstår honom. De är båda skärrade efter kallelsen till skolan. Tonårsdottern Mya har det tufft med vänskapsrelationerna och har blivit alltmer ensam. I slutet av åttan var det nära att hon blev hemmasittare, men efter sommarlovet hände något. Sanna är inte säker på vad, men det verkar höra ihop med den nya killen i klassen.
”Det finns en mobilfilm som cirkulerar bland eleverna.” Martin kan inte låta bli att stirra på lärarens nosring och har svårt att ta in vad hon säger. Det brukar vara Sanna som sköter kontakten med skolan, men hon har precis börjat på ett nytt jobb så han fick gå. ”Filmen har lagts upp på flera plattformar men tagits ner eftersom innehållet uppfattas som hotfullt”, fortsätter läraren. Men det är först när hon klickar i gång sin mobil som obehaget börjar sprida sig i Martins mage …
Läs mer