Infarten till bondgården i den västerbottniska byn är täckt av djupsnö men jeepen tar sig fram utan problem. I slutet av allén kränger bilen till så matkassen välter i baksätet. Jens måste ha gallrat uppe i backen, överlastat vedkärran igen. Linda parkerar vid maskinparken och kliver ur bilen. Det är tyst på gården. Hon ropar när hon kommer in men får inget svar. Han är väl hos djuren.

Hon vet inte hur lång tid som gått när hon vaknar i kökssoffan. Det är fortfarande tyst. Hon konstaterar att båda Jens jackor hänger på sina krokar. Det stämmer inte, inte mitt i vintern. Så går hon ut. Skriker och faller. Hans döda, översnöade kropp är hård som ett stenröse under henne …

Veckan efter midsommar, efter att hon friskförklarats, lämnar sextioåriga Marita E:4an och kör den gamla landsvägen hem till Brännliden. Uppe på liden viker hon in på skogsvägen som leder till sjön. Vägen snirklar sig genom skogen och enstaka hus kikar fram som vaksamma djur. Hon är på jakt efter andrummet som bara finns här. Det andrum hon så väl behöver innan hon ska återgå till jobbet som utredare hos Stockholmspolisen.

Men snart väcks Maritas polisinstinkter till liv. När hon är på besök hos en av byns äldsta invånare träffar hon på en kvinna som en smällkall vinterdag hittade sin man död på den översnöade gårdsplanen till deras gemensamma bondgård.

Polisen i Umeå har avskrivit fallet som en olycka eller möjligen självmord. Men stämmer det verkligen? När den ansvarige kommissarien går på semester lämnar han över till Bahar, en ung, kvinnlig kollega. Tillsammans börjar de omaka poliserna Marita och Bahar nysta i gåtan och i takt med att utredningen växer blottläggs bygdens skuggsidor: konflikterna, utanförskapet och laglösheten. En mängd brott klaras upp och domar faller. Men frågan kvarstår: vem har att vinna på en bondes död …?