De hade sådan tur som fick just det här drömhuset på Long Island. Efter att ha förlorat sex budgivningar i andra områden, inte alls lika trevliga som det här hade Millie och hennes man Enzo till slut vunnit denna, till och med under utgångspriset! Det var nästan för bra för att vara sant. De har flyttat från det stökiga kvarteret i Bronx och hoppas nu kunna ge sina barn en trygg uppväxt i ett lugnare bostadsområde. Efter alla års slit som hembiträde känns tillvaron nu mycket lugnare, och Millie har lämnat sitt mörka förflutna bakom sig.

Huset ligger vid en återvändsgränd med bara två andra hus. Samma dag de flyttar in ser Millie skuggan av en person i ett fönster på andra sidan gatan. Det är mörkt inne i huset, men hon ser tydligt en silhuett i fönstret. Någon som iakttar dem. Men det kanske inte är så konstigt, det är väl antagligen någon som är nyfiken på sina nya grannar?

Millie betraktar Enzo när han släpar in kartonger i det nya huset. Han tittar upp och ler och hon smälter. Han har fortfarande den effekten på henne. Är det normalt? Blir andra kvinnor knäsvaga över sina män efter elva års äktenskap? Men Enzo är otroligt snygg med sina mörka lockar och spelande muskler under T-shirten.

Plötsligt öppnas dörren till det närmaste huset och en kvinna med mellanblond, uppklippt bob, vit åtsittande blus, röd kjol och stilettklackar kommer ut och hälsar entusiastiskt. Hon ser fantastisk ut. Grannen Suzette Lowell vill bjuda dem på middag.

När de dagen efter ringer på hos paret Lowell öppnar en äldre kvinna dörren och stirrar på Millie med grå, genomträngande blick. Det ger henne kalla kårar. Hembiträdet tycks inte kunna slita blicken från dem.  Och det är inte bara Mrs Lowells hembiträde som skapar oro. Millie får en känsla av att någon bevakar dem. Flytten till den på ytan så lugna förortsgatan framstår alltmer som ett misstag, och obehaget växer när Millie får en varning: ”Var försiktig med dina grannar.”

Så sker ett mord.