Ända sedan hon var barn har den tjugoåttaåriga Leah levt med en ovanlig ögonsjukdom som gör att hon inte ser rörelser. Hon lider av rörelseblindhet. När hon promenerar med den vita blindkäppen i sitt bostadsområde på Manhattan tror de flesta omkring henne att hon är blind. Men sanningen är att Leah har ganska bra syn, och med hennes skärpta luktsinne och allt känsligare hörsel är det inte mycket som undgår henne. Ljuden från angränsande lägenheter och röster från husets innergård letar sig upp till henne. Särskilt på natten är de en plåga. Hon vrider ibland upp luftkonditioneringen för att blockera de många störande ljuden.
Luktsinnet är en annan superkraft. Alla grannar har en distinkt doft som hon kan känna på långt håll.
Efter moderns död lever Leah ett stillsamt och ensamt liv bland sina många böcker och har egentligen inte kontakt med någon annan än sin hushållerska Antonia, sin läkare och några äldre grannkvinnor som hon äter middag med varje vecka. Livet går på rutin.
Men så en natt väcks Leah plötsligt av en lukt, en subtil doft av bergamott. Doften för henne tillbaka till barndomen och det gör henne skräckslagen. Samtidigt tycker hon sig höra någon andas. Är det en mardröm eller är det faktiskt någon i rummet? Hon ryser. Nästa morgon byter hon för säkerhets skull lås till lägenheten …
Inte långt därefter hör Leah ett lågt jämmer från grannlägenheten dit en ung kvinna nyligen flyttat in. Kvinnan som heter Alice gråter och pratar upprört i telefonen. När Leah en tid senare hör ett våldsamt gräl på andra sidan väggen söker hon upp Alice och får veta att hon är mitt uppe i en svår skilsmässa från sin hotfulle man. Leah blir alltmer orolig för Alice och känner ett ansvar för henne. Hon vill gärna hjälpa Alice. Skydda henne om hon kan.
Men när hon en kväll hör Alice ropa på hjälp tar Leah ett beslut som blir förödande …