Privatdetektiv Hollys telefonsvarare har fått fyra samtal på fyrtio minuter. Alla från samma nummer. Uppringaren har dessutom lämnat fyra röstmeddelanden. Det är en kvinna vid namn Penelope Dahl som oroligt berättar om sin försvunna dotter Bonnie som varit spårlöst borta i tre veckor. Bonnie var en skötsam 24-årig kvinna som arbetade som biblioteksassistent på universitetet. Hon cyklade till och från jobbet och brukade stanna vid Jet Mart för att köpa läsk. Det var också där sista gången någon såg henne innan hon försvann utan ett spår. Vad har hänt henne? Polisen gör vad de kan, men det finns knappt några ledtrådar, mer än den illavarslande handskrivna lappen som hittades fasttejpad på hennes cykel efter att hon försvunnit. Cykeln stod en bit bort från affären vid ett ödehus. Jag har fått nog. Vad betyder orden? Har hon stuckit i väg självmant? Har hon tagit livet av sig? Har hon blivit bortförd mot sin vilja?

Den efterlämnade lappen gnager i Holly, hon kan inte släppa det. Trots att hon precis har förlorat sin mamma, att det är mitt i sommaren och att hennes partner på detektivbyrån ligger sjuk i covid beslutar sig Holly för att ta sig an fallet. Något i Penny Dahls desperata röst gör det omöjligt för Holly att tacka nej till henne.

Övervakningsfilmen från butiken är inte mycket till hjälp. Holly ser den unga kvinnan gå in i butiken och handla, för att sedan sätta sig på cykeln och trampa iväg. Vart?

Det är när Holly fortsätter forska i fallet hon gör upptäckten. Bonnie är inte den enda som försvunnit från samma kvarter. Det är flera som gått upp i rök genom åren. Finns där något samband?

Så gör hon en märklig upptäckt på övervakningsfilmen …