Offrets nakna hud är grå i tonen och så blek att strålkastarnas ljus gör honom i det närmaste självlysande i den mörka och kalla septemberkvällen. Kriminalkommissarie Maggan Kipowski och kriminalteknikern och rättsläkaren Judith Schüler, som är bland de första på fyndplatsen, betraktar den döde mannen på asfalten i Frihamnen.

Den nakna kroppen sitter lutad mot en stor, mörk skulptur i form av ett ankare. De bländande vita handflatorna ligger öppna mot den mörka himlen ovanför. Scenen är nästan religiös i sin känsla, tänker Maggan. Är det vad gärningsmannen velat åstadkomma?

Men det mest fasansfulla av allt, är att offret saknar huvud. Maggan är vanligtvis inte äckelmagad, men hon undviker att fastna med blicken på den plats där huvudet borde ha suttit. Vem är den huvudlöse mannen? Hur har han hamnat här? Och vem ligger bakom det fruktansvärda brottet?

Maggan har en illabådande magkänsla. Allt tyder på att de har att göra med en noggrann, kalkylerande och självsäker person. Maggan och hennes kollegor på avdelningen för grova brott kommer att få ett tufft och svårlöst fall att lösa. Det blir ännu tydligare efter rättsläkarens analys av kroppen.

Ryktet om fyndet i Frihamnen sprider sig snabbt och journalisten Vera Bonde vill gärna vara först med nyheten. Men att få ur flickvännen och polisen Maggan något är inte möjligt, hon vägrar att säga något om fallet hon jobbar med. Vera måste ta sig an fyndet av den döde mannen på egen hand. Hon startar en egen utredning. Samtidigt knakar Maggans och Veras förhållande i fogarna.

Den döde huvudlöse mannen påminner om ett år gammalt fall men en död ung kvinna som Maggan minns mycket väl. Finns det något samband mellan dem? Är det en seriemördare de jagar?

Så görs ett fasansfullt och chockartat fynd med koppling till de båda döda …