Satmarken

Femtioettårige Erik Häll vaknar på nyårsdagen med en rejäl baksmälla i sina föräldrars gamla hus. I ett år har han bott här ensam, utan att ha åstadkommit någonting som skulle kunna höja husets värde, till sin systers stora förtret. Och ännu vet han inte om vad som hänt ute i Satmarken – det trolskt vackra naturområdet som ligger strax utanför det lilla samhället där han växte upp.

Efter en snabb titt i hallspegeln konstaterar han att hans kroppshydda ser ut ungefär som ett amerikanskt kylskåp, en och åttio på höjden och bred runtom. Det halvlånga håret och det vita skägget får honom att se minst tjugo år äldre ut. Han tar fram ett halvlitermått i plast och rör ihop sin frukost: fyra matskedar snabbkaffepulver, två Treo, två Resorb, två c-vitamin, tre deciliter vatten och en skvätt havremjölk som han värmer i micron. Två klunkar hinner han ta innan en ny klient plötsligt dyker upp för rådgivning i ett känsligt ärende. Det visar sig vara en bekant från skolåren, Silas Gabrielsson, som berättar att hans dotter, artonåriga Julia, är försvunnen sedan snart två dygn. Silas och hans fru, Veronika, som råkar vara Eriks tonårskärlek, vill inte kontakta polisen eftersom de misstänker att Julia kan vara inblandad i ett aktivistdåd som lett till två skogsarbetares död. Håller hon sig undan efter olyckan, eller har något hänt henne?

Ju mer Erik gräver i fallet Julia och hur det hänger samman med sprängdådet i skogen, desto mer inser han att han förr eller senare måste välja mellan sin yrkesroll och sitt samvete – mellan sina klienter och sitt hjärta. Och finns det något samband mellan de försvunna ungdomarna och det gamla fallet med två tonåringar som mördades och dumpades i Satmarken? Var det verkligen rätt man som åkte fast den gången och kan en trakt verkligen dra ett streck över sitt onda förflutna?