Madridnatten är ovanligt mörk nere vid floden Manzanares. Gatlyktorna som lyser upp de levandes värld på bron sex meter ovanför Jon Gutiérrez gör skuggorna här nere än mer framträdande. Jon konstaterar att han inte tycker om lik som ligger i floden. ”Jag är verkligen en idiot”, tänker han. ”Det här är ett jobb för gröngölingar”. Det är inte så att Jon är tjock. Men har man i halva sitt liv varit den som är störst i rummet har man en svaghet att vilja hjälpa till. En svaghet som blir till en nödvändighet när han nu ser tre nyutexaminerade klantskallar plaska omkring i vassen för att försöka få upp kroppen. Alltså drar han på sig den vita plastoverallen och gummistövlarna och vadar ut till det uppsvällda liket.

En stund senare är han på uruselt humör dels eftersom han nesligt drattade omkull i det iskalla vattnet, dels eftersom timmen är sen och han är hungrig, men mest för att han inte förstår sig på Antonia Scott. Det Mentor, deras chef, vill att han säger till henne kommer inte att göra saken bättre. För hon kommer inte att gilla det. Alls. Mentor vill att hon slutar engagera sig i deras senaste uppdrag. Men Antonia är inte den som vänder blad. Någonsin.

Men ett dygn senare sitter Antonia och Jon i en svartglänsande Audi A8 med destination Marbella. De har ett nytt uppdrag och det är bråttom. De måste till varje pris spåra upp Lola Moreno, hustrun till en lika kriminell som förmögen ryss, som hittats mördad samma morgon. Mentor misstänker att Lola har värdefull information om maffian i Spanien. Men väl på plats i kuststaden upptäcker de att Lola är spårlöst försvunnen. Och Antonia och Jon är inte de enda som letar efter henne. Snart är de indragna i en lika intensiv som livsfarlig jakt …