En klar söndagsmorgon i mars öppnar Miriam dörren till sin husbåt och kikar ut över Regent´s Canal. Hon lägger genast märke till att grannbåtens dörr står öppen, trots att det är ovanligt kallt för årstiden. Driven av nyfikenhet går hon över och knackar på fönstret, och när hon inte får något svar tar hon de få trappstegen ner till hytten. Synen som möter henne är fruktansvärd. Den vackra unga mannen ligger på golvet med avskuren hals. En märklig doft vilar över rummet. Under den metalliska lukten av blod finns någonting annat, sött och unket, som liljor lämnade för länge i vasen. Illamåendet skjuter upp i Miriam, men just som hon vänder sig om för springa ut får hon syn på något som blänker: En liten silvrig nyckel …

Någon timme senare sitter Miriam mitt emot en storväxt kriminalkommissarie. Han ser malplacerad ut på hennes båt och hon tycker sig kunna läsa hans tankar: En fet, ogift, medelålders kvinna som bor ensam. Hon vet nog hur folk ser på henne. Men nu har hennes chans kommit. Mordet är ett perfekt tillfälle att hämnas den orätt som förstörde hennes liv. Med ett snabbt ögonkast på bokhyllan börjar hon berätta att hon sett en tjusig kvinna i femtioårsåldern besökte mannen, mer än en gång. Kriminalkommissarien nickar, och alltmedan Miriam beskriver kvinnans utseende ser hon ett ljus gå upp i hans huvud. Det kommer inte dröja länge innan han förstår vem hon menar …

När kriminalkommissarien gått lyfter Miriam ner en trälåda ur bokhyllan och tar upp silvernyckeln från mordplatsen. Den sitter på en nyckelring med en liten fågel, och hon kände genast igen den. Det är Lauras, eller ”galna Laura” som hon kallas. Den söta men på något vis skadade unga kvinnan som hon sett berusad på den unga mannens båt för några nätter sedan. Vad gjorde hon där?