Paket: Kepler & Rämö

Joona Linna jagar en bestialisk seriemördare … Keplers 10:e bok är den bästa hittills!

Redan med Hypnotisören, den första thrillern om Joona Linna, slog pseudonymen Lars Kepler igenom stort och har sedan dess rönt enorma framgångar. Nu kommer den 10:e boken i serien, och den knyter an till Hypnotisören på ett sinnrikt sätt. I den rysligt spännande nya thrillern, Sömngångaren, får vi återigen träffa hypnotisören Erik Maria Bark. Han kopplas in när en ung man, son till en känd författare, hittas sovande på en makaber mordplats. Det visar sig att mannen lider av en ovanlig sorts somnambulism som aktiveras av mardrömmar. Han minns ingenting från mordnatten. Är han en samvetslös förövare eller ett oskyldigt vittne?

Larmet kommer mitt i natten. Man befarar ett pågående inbrott på en vinterstängd campingplats i Bredäng utanför Stockholm. När polisen kommer dit ser de att det lyser i en av husvagnarna på det mörka och ödsliga området. Där finns varken bilar, tält eller människor denna tid på året. Kanske är det helt enkelt en hemlös eller en missbrukare som brutit sig in för att slippa frysa ihjäl?

Väl framme möts de båda poliserna av en fasansfull syn. Husvagnens väggar, tak och golv är fullständigt nerblodade. På en dubbelsäng ligger flera kroppsdelar och en yxa. En människa har brutalt dödats och därefter styckats. Det är ett blodbad.

På golvet ligger en ung man och sover med en avhuggen arm som kudde. ”Var är jag? Vad är det som har hänt?”, frågar han med rädd röst när han plötsligt vaknar. Pojken grips och förs till Kronobergshäktet, där han identifieras som Hugo Sand, den sjutton år gamla sonen till den välkände författaren Bernard Sand.

Det visar sig snart att Hugo lider av en ovanlig sorts somnambulism som aktiveras av mardrömmar. Han kan gå omkring, han kan öppna dörrar, följa vägar, ta sig förbi grindar, men när han sedan vaknar minns han ingenting. När det gäller händelserna i husvagnen tror polisen att han antingen kan vara förövare eller vittne, men själv hävdar han att han inte minns någonting alls från natten. Att han är oskyldig. Han släpps, men är fortfarande misstänkt.

Så sker ännu ett brutalt mord.

Kriminalkommissarie Joona Linna kopplas in och inser snart att fallet är långt mer komplicerat än han kunnat tänka sig. Det finns ingen koppling mellan de båda offren så vitt han kan bedöma. Men finns där några likheter?

Joona beslutar sig för att kontakta sin gamle vän, hypnotisören Erik Maria Bark, för att med hjälp av hypnos försöka ta reda på vad som egentligen hände inne i husvagnen. Kan han få Hugo att minnas?

När ännu ett bestialiskt mord sker inser Joona Linna med fasa att det bara är början. Han jagar en skoningslös och grym seriemördare som precis gått in i en extremt aktiv fas. Han måste hitta mördaren innan fler faller offer …

Plötsligt får hon upp ett spår efter sina systrar … Fristående uppföljare till läsarsuccén Hildur!

Det har tänts en ny stjärna på den isländska deckarhimlen! Satu Rämö är visserligen född i Finland men bor sedan flera år på Island. Hon slog igenom stort med den första boken om Hildur – kriminaldetektiven som gillar att surfa i iskalla vågor, kan känna av när något hemsk ska hända och arbetar med försvunna barn. I denna andra fristående bok i serien får hon upp ett spår efter sina försvunna småsystrar Rósa och Björk. Hildur har levt med sorgen och ovissheten i hela sitt liv – ska hon nu äntligen få svar?

Isafjördur, 1994. Stora, blöta snöflingor träffar vindrutan i allt snabbare takt. Stormen har dragit in från havet tidigare än väderrapporten förutspådde och novembermörkret sänker sig över fjordarna. Han är sen. Bilen fastnade i en snödriva och han förlorade tid.
När han ser skolbussen komma körande i motsatt riktning svär han högt. I nästa korsning tar han av åt vänster och stannar bilen. Svettdroppar tränger fram i pannan och han kliar sig nervöst över ärret. Beställaren kommer bli besviken och pengarna han så väl behövde är förlorade.
Då ser han två små flickor komma ut ur ett hus. Utseendet stämmer med beställarens beskrivning. Den mindre flickan har en vinterjacka med pälskrage. Den längre har en röd ponnyryggsäck. De står nära varandra, som för att försöka skydda sig mot vinden, och pratar tyst. Den mindre pekar på sina skor och gråter.
Mannen kan inte låta bli att le. Det borde vara tre flickor men två är bättre än inget. Plötsligt vet han vad han ska göra.
När flickorna börjar gå kör han långsamt efter dem. Det blir snart tydligt att de tänker ta vägen genom tunneln i berget. Mannen börjar klia sig i ärret igen. Nu med en känsla av belåtenhet. Inne i tunneln kommer ingen se vad som händer …

Reykjavik 2020. En svag vind tar tag i kriminaldetektiv Hildur Rúnarsdóttirs långa hår och får topparna att fladdra. Hon går förbi varmvattenlagunen och styr mot det öppna havets iskalla vågor. Havet är allt för henne. Det får henne att glömma sorgen och ångesten för en stund. Här i huvudstaden är vågorna inte lika stora och vilda som hemma i Västfjordarna men det får duga.
På sista tiden har Hildur haft en obehaglig föraning som inte vill släppa. Hon sägs ha ärvt förmågan att sia om framtiden av sin gammelmormor, som var en erkänd fjärrskådare, men Hildur tror inte på sådant. Däremot vet hon att det brukar finnas ett samband mellan föraningarna och obehagliga händelser. Hon minns mycket väl första gången det hände. Morgonen samma dag som hennes småsystrar försvann på väg hem från skolan. De återfanns aldrig.
Och snart infrias Hildurs onda aningar. Hon ligger i en hotellsäng med en vältränad brandman, som hon lärt känna kvällen innan och inte har för avsikt att träffa igen, hur angenäm natten än varit, när telefonen ringer. Hildur kramar luren och lyssnar under tystnad. Sen stiger hon upp och klär på sig. Det är dags att återvända hem till Västfjordarna …