Paketet innehåller:
Redaktionens val
Nessers deckare är i en klass för sig! Med värme och humor berättar han en ganska hemsk historia. /Helena
Är det alltid fel att döda? Kommissarie Barbarotti får ett fall som förbryllar …
Det är försommar i Kymlinge när en idrottslärare hittas död i sin egen hall. Kriminalinspektör Borgsen, kallad Sorgsen, får fallet på sitt bord. Men när ett andra mord inträffar får kommissarierna Gunnar Barbarotti och Eva Backman rycka in. De börjar snart ana att offren kanske också varit förövare …
Det hör inte till vanligheterna att idrottsläraren och före detta mångkamparen Allan Fremling äter pizza. Eller dricker cola. Verkligen inte, om det finns någonting han värnar lite extra om i livet så är det kosten. Men just den här majkvällen är det betygen som ska sättas. Och finns det något mer Allan värnar om så är det att ge eleverna exakt vad de förtjänar. Klockan nio är endast fyra av sju klasser klara och läraren är hungrig som en varg. Således slår han det förbjudna numret till pizzerian och beställer hemkörning. Tjugo minuter senare knackar det på dörren. Men när Fremling öppnar ser han inte något platt pizzakartong, utan en kraftig pistol, i den framsträckta handen. Pistolen ger ifrån sig tre dämpade paff innan idrottsläraren faller handlöst mot golvet.
Om du är ett elvaårigt endabarn och får reda på att din mor dödat din far, då har du ett problem. Med de orden ska kriminalinspektör Borgsen, kallad Sorgsen för sin dystra framtoning, någon dag börja sin självbiografi. Om han bara orkar. Efter pandemin har han åkt på det där som kallas postcovid. Just den här majkvällen har han gått och lagt sig klockan nio och sovit orolig några timmar när telefonen ringer. En medelålders man har hittats död femtio meter från inspektörens dörr, på Tussilagovägen 12 B. ”Men jag är ju så trött”, tänker Sorgsen.
”Tre kulor i kroppen och en oäten pizza”, säger kommissarie Eva Backman. Hennes sambo och tillika kollega Gunnar Barbarotti lägger till att det finns en odrucken colaburk och en femtiolapp också, samt konstaterar att de har noll namn på listan över misstänkta. Det är ingen vidare analys, men fallet är Sorgsens och de båda kommissarierna är bara underhuggare. ”Sorgsen, ja.”, säger Barbarotti och Backman hör den oroliga undertonen.
Men det är först när hon, en bit in i den famlande utredningen, frågar om namnet på en kvinna som äger en katt och får svaret: ”Han var född i Grums”, som Backman verkligen börjar ana hur det är ställt med Sorgsens utmattade hjärna.
Nåja, det är inte mycket mer än tiden som går framåt denna försommar. Men när den trötte inspektören ringer till Barbarotti och Backman en tidig morgon och berättar att det ligger ett nytt lik, denna gång med tillhörande cykel, nedanför hans balkong, tar fallet en ny vändning ...
”Jag är svårt förtjust i Håkan Nesser, för han har någonting som en majoritet av deckarförfattarna saknar, nämligen humor.” Leif GW Persson, TV4 Nyhetsmorgon
”Med en alldeles egen ton och ett finurligt språk har denna deckargigant trollbundit både kritiker och läsare i över trettio år.” Crimetime Award
Helhetsbetyg: 5. Briljant. BTJ-häftet nr 12 2024. Pia Lindenstrand.
”Det skulle vara en mycket mörk och tung historia om inte Nesser lättat upp det hela med sin sedvanliga, underbara humor. Det är snitsiga dialoger och beskrivningar med ironisk udd. Det finns även verkligt rörande partier och naturen beskrivs precis lagom mycket för att man ska kunna föreställa sig de olika miljöerna från sommarsömniga Kymlinge till de norrländska vidderna. Helhetsbetyg: 5 – Briljant” BTJ-häftet nr 12, 2024
"Som alltid med Håkan Nessers spänningsromaner så är tempot långsamt och eftertänksamt, läsningen är vilsam och mysig. ... Berättelsen säger saker om både samhället och livet." Och dagarna går, blogg
