Blå längtan
Inbunden
Förväntas skickas under v.{{selectedProduct.ReleaseWeek}}
Förväntas skickas under v.{{selectedProduct.ReleaseWeek}}
Två maskrosbarn förs samman av ödet
Den älskade författaren Elisabet Nemert skriver i Marianne Fredrikssons anda och har vunnit läsarnas hjärtan med romaner som Ljusets dotter och Vargarnas tid. Hon har en oöverträffad förmåga att förena en spännande intrig med ett djup och en livsvisdom som gör läsningen till något utöver det vanliga. I Blå längtan möter vi Naomi och Pia som föds samma dag, den 12 februari 1950, men i varsin del av världen. De får båda en tuff start i livet …
Det sprider sig en chockad tystnad bland kvinnorna när Naomi föds. Hennes tvillingbror är allt modern önskat sig; en efterlängtad son som kommer ge familjen högre status i byn i Nigeria. Att det visar sig ligga ytterligare ett barn i magen – en dotter med ljusare hy och det onda märket över munnen – är inget annat än katastrof. Modern gör som mannen önskar och låter den lilla flickan tyna bort ensam i en fallfärdig hydda. Hon är nästan död när den kloka Jorinda, som kan allt om läkande växter, hittar flickebarnet och låter henne växa upp på savannen med elefanter och lejon som vänner. Det är en värld fylld av skönhet och äventyr - ända fram till dagen då Jorinda mördas och Naomi hamnar på barnhem.
I en annan del av världen vaknar lilla Pia i sin säng och känner lukten av fylla och spyor. Det är söndag morgon hemma hos familjen Johansson i förorten Årsta, söder om Stockholm. En av många mornar efter en natt fylld av skrän, skrål och gräl. Pia avskyr helger och högtider. Det som för hennes lekkamrater betyder glädje och förväntan, betyder bara rädsla och utsatthet för Pia. Hon känner oron hugga tag i magen när hon inser att hon är kissnödig. Efter föräldrarnas fester kan gäster dröja sig kvar i lägenheten, och den här gången ligger en illaluktande man och snarkar i badkaret. Pia öppnar ytterdörren och springer ut för att kissa runt husknuten. När hon ska gå in i lägenheten igen inser hon att hon låst sig själv ute. Hon sätter sig på den hårda stentrappan med armarna om knäna. En blond liten ängel - ensam i världen.
Så en dag kommer en ny flicka till Pias skola. Hon heter Naomi och har fått följa med en svensk överläkare från barnhemmet i Nigeria. Från den stunden flätas Pias och Naomis liv samman.
Läs mer
Elisabet Nemert
Elisabet Nemert, född 1950, är adjunkt i svenska, historia, konsthistoria och filmvetenskap. Hon är gift och har två döttrar, och är född och uppvuxen i Stockholm. I sina uppskattade romaner, Bortom stjärnan, Rovfåglarnas tid Vindarnas ö, Ödets hav, Ljusets dotter, Vargarnas tid, Älvornas kulle och Blå längtan, levandegör hon historien på ett underhållande sätt.
Två maskrosbarn förs samman av ödet
Den älskade författaren Elisabet Nemert skriver i Marianne Fredrikssons anda och har vunnit läsarnas hjärtan med romaner som Ljusets dotter och Vargarnas tid. Hon har en oöverträffad förmåga att förena en spännande intrig med ett djup och en livsvisdom som gör läsningen till något utöver det vanliga. I Blå längtan möter vi Naomi och Pia som föds samma dag, den 12 februari 1950, men i varsin del av världen. De får båda en tuff start i livet …
Det sprider sig en chockad tystnad bland kvinnorna när Naomi föds. Hennes tvillingbror är allt modern önskat sig; en efterlängtad son som kommer ge familjen högre status i byn i Nigeria. Att det visar sig ligga ytterligare ett barn i magen – en dotter med ljusare hy och det onda märket över munnen – är inget annat än katastrof. Modern gör som mannen önskar och låter den lilla flickan tyna bort ensam i en fallfärdig hydda. Hon är nästan död när den kloka Jorinda, som kan allt om läkande växter, hittar flickebarnet och låter henne växa upp på savannen med elefanter och lejon som vänner. Det är en värld fylld av skönhet och äventyr - ända fram till dagen då Jorinda mördas och Naomi hamnar på barnhem.
I en annan del av världen vaknar lilla Pia i sin säng och känner lukten av fylla och spyor. Det är söndag morgon hemma hos familjen Johansson i förorten Årsta, söder om Stockholm. En av många mornar efter en natt fylld av skrän, skrål och gräl. Pia avskyr helger och högtider. Det som för hennes lekkamrater betyder glädje och förväntan, betyder bara rädsla och utsatthet för Pia. Hon känner oron hugga tag i magen när hon inser att hon är kissnödig. Efter föräldrarnas fester kan gäster dröja sig kvar i lägenheten, och den här gången ligger en illaluktande man och snarkar i badkaret. Pia öppnar ytterdörren och springer ut för att kissa runt husknuten. När hon ska gå in i lägenheten igen inser hon att hon låst sig själv ute. Hon sätter sig på den hårda stentrappan med armarna om knäna. En blond liten ängel - ensam i världen.
Så en dag kommer en ny flicka till Pias skola. Hon heter Naomi och har fått följa med en svensk överläkare från barnhemmet i Nigeria. Från den stunden flätas Pias och Naomis liv samman.
Läs mer
