Dagboken jag aldrig skrev
Inbunden
Förväntas skickas under v.{{selectedProduct.ReleaseWeek}}
Förväntas skickas under v.{{selectedProduct.ReleaseWeek}}
En medelålders "Bridget Jones" mitt bland Göteborgs spårvagnar ...
Tänk att du får en dagbok av din dotter. Du lovar att du ska skriva, åtminstone någon gång i veckan. Men hur spännande kan det vara att följa en femtioårig kvinnas liv i Göteborg? Det blir mot alla odds ett fullspäckat år – som innefattar både en trygg sambo och en tjugo år yngre (skitsnygg) AT-läkare. Det är inte helt okomplicerat att vara mitt i livet ...
Onsdag
När jag kliver in på Sahlgrenska universitetssjukhuset är det fullt pådrag. En av läkarna på akuten springer förbi och berättar att det har varit en krock på E4:an och att flera skadade är på väg in. Jag skyndar på stegen och fem minuter senare är jag omklädd och redo när dörrarna slås upp. Två ambulanssjukvårdare stormar in med en bår mellan sig. En av dem är min sambo Rikard. Första gången jag såg honom var i en liknande situation. Då hajade jag till inför hans långa kropp och rågblonda hår. Nu har jag vant mig vid att vi jobbar ihop och nickar bara professionellt när han informerar mig om patienten.
Två timmar senare är det lugnt igen. Men då är det plötsligt som om hela akuten stannar upp. Alla kvinnor, och en och annan man, står som fastfrusna och stirrar när den nye AT-läkaren, Hampus, släntrar in. Han har mörkt rufsigt hår och gröna ögon och är så snygg att det känns som vi hamnat på en filminspelning. Jag känner hur jag också faller i trans, men tar mig själv i ett mentalt nackgrepp och skärper mig. Herregud, jag är snart femtio år och står och dreglar över en trettioåring. Pinsamt.
Fredag
En av mina vänner, som är evig singel, vill ta en drink på stan och nu sitter jag i baren med nyfärgat hår (för att dölja det grå) när AT-läkaren Hampus dyker upp! Min väninna tittar längtansfullt på honom och utbrister hänfört ”Vilken Adonis!”. Själv försöker jag huka mig, men han har redan fått syn på mig och kommer fram. Han ler stort mot mig och jag noterar förvånat att det verkar finnas äkta intresse i hans blick …
Läs mer
Jessika Devert
Jessika Devert är författare och journalist, bosatt i Göteborg. Hon har skrivit flera biografier om både kända och okända människor, och har dessutom författat barnböcker och ljudböcker tillsammans med sin syster. Dagboken jag aldrig skrev och Katthotellet vid kusten är hennes första feelgoodromaner för vuxna.
En medelålders "Bridget Jones" mitt bland Göteborgs spårvagnar ...
Tänk att du får en dagbok av din dotter. Du lovar att du ska skriva, åtminstone någon gång i veckan. Men hur spännande kan det vara att följa en femtioårig kvinnas liv i Göteborg? Det blir mot alla odds ett fullspäckat år – som innefattar både en trygg sambo och en tjugo år yngre (skitsnygg) AT-läkare. Det är inte helt okomplicerat att vara mitt i livet ...
Onsdag
När jag kliver in på Sahlgrenska universitetssjukhuset är det fullt pådrag. En av läkarna på akuten springer förbi och berättar att det har varit en krock på E4:an och att flera skadade är på väg in. Jag skyndar på stegen och fem minuter senare är jag omklädd och redo när dörrarna slås upp. Två ambulanssjukvårdare stormar in med en bår mellan sig. En av dem är min sambo Rikard. Första gången jag såg honom var i en liknande situation. Då hajade jag till inför hans långa kropp och rågblonda hår. Nu har jag vant mig vid att vi jobbar ihop och nickar bara professionellt när han informerar mig om patienten.
Två timmar senare är det lugnt igen. Men då är det plötsligt som om hela akuten stannar upp. Alla kvinnor, och en och annan man, står som fastfrusna och stirrar när den nye AT-läkaren, Hampus, släntrar in. Han har mörkt rufsigt hår och gröna ögon och är så snygg att det känns som vi hamnat på en filminspelning. Jag känner hur jag också faller i trans, men tar mig själv i ett mentalt nackgrepp och skärper mig. Herregud, jag är snart femtio år och står och dreglar över en trettioåring. Pinsamt.
Fredag
En av mina vänner, som är evig singel, vill ta en drink på stan och nu sitter jag i baren med nyfärgat hår (för att dölja det grå) när AT-läkaren Hampus dyker upp! Min väninna tittar längtansfullt på honom och utbrister hänfört ”Vilken Adonis!”. Själv försöker jag huka mig, men han har redan fått syn på mig och kommer fram. Han ler stort mot mig och jag noterar förvånat att det verkar finnas äkta intresse i hans blick …
Läs mer
