Som en blå liten proffsboxare. Det är så bästa vännens mormor beskriver Demon efteråt. Det är hon som hittar hans mamma utslagen på badrumsgolvet i husvagnen, med barnet på väg ut. Efteråt ska hon också berätta att det betyder tur att födas med segerhuva, det är ett löfte från Gud om att man aldrig ska drunkna.

Och tur behöver man massor av om ens mamma är en solblekt liten blondin som bor i en husvagn och lever på sprit och tabletter. Demon ska också komma att fundera över om det där löftet från Gud hänger ihop med hans fixering vid havet. Han har aldrig sett det i verkligheten, men drömmer ständigt om blå vågor och salta djup.  

I hjärtat av Lee County, Virginia, i Appalachernas sydliga delar, är havet lika frånvarande som fattigdomen är närvarande. Här är det lika självklart att missbruka opioider som att andas. Området där Demon bor är också ökänt för att krylla av kopparormar. Men under alla år som Demon och hans bästa vän Maggot klättrar omkring på klipporna ser de massor av andra ormar, men aldrig en enda kopparorm.

Om man inte räknar med de som försöker ta honom därifrån, förstås. Demon verkar redan på förhand dömd till en tillvaro kantad av fosterhemsplaceringar, utsatthet och missbruk. Men drömmen om havet bär honom framåt. Kanske kan han en dag få se det?