Slavflickan Cora hatar sin mor Mabel. En fullmånenatt, när Cora var tio år och de som vanligt sov tätt tillsammans, smög Mabel iväg ut i träskmarkerna som gränsar till på bröderna Randalls plantage i Georgia. Hon kom aldrig tillbaka. Och sedan dess är slavjägaren Ridgeway på jakt efter henne.

Nu, när Cora är sexton, är den lilla jordplätt där hon odlar jams det enda hon har kvar efter sin mamma och mormor. En gång var det nära att hon förlorade den till en annan slav. Men sedan dess vågar ingen ge sig på henne.

Den kväll när allt förändras ska det bli fest med lekar och dans. Snart har den lille pojken Chester dragit Cora med sig och hon hjälper honom att anordna kapplöpningar. Efteråt ger sig alla iväg för att äta. Alla utom den nye slaven Caesar, som dröjer sig kvar. Cora har inte pratat med honom sedan han kom till plantagen. De nya slavarna blir omgående varnade för kvinnor som hon.

Nu tar han henne om armen och viskar: Jag ger mig av snart, och jag vill ha dig med. Som lyckobringare.

En stund senare besöker bröderna Randall festen och stämningen blir omedelbart spänd. Plötsligt utsätts lille Chester för slavägarnas vrede och Cora kastar sig fram för att skydda honom. När hennes skador några dagar senare börjat läka, väljer Caesar och Cora en natt utan månljus för sin flykt. De ger sig av mot den första stationen på slavarnas underjordiska järnväg. Den dolda, men livsfarliga, väg som lär leda norrut – till friheten.

Redan i gryningen har slavjägaren Ridgeway ett nytt uppdrag. Han lyckades aldrig fånga Mabel. Att finna Cora och föra henne tillbaka blir därför hans livs mening …

I verkligheten var det som kallades den underjordiska järnvägen ett nätverk av hjälpare – i Colson Whiteheads hyllade roman har järnvägen tagit bokstavlig form. Detta är ett drabbande drama om ras, slaveri, historia och vår egen tid. Lika stark som gripande läsning väntar!