Dottern : en berättelse om folkhemmets upplösning

Elsa Johansson bor med sin familj i en mellanstor sockerlåda i ett område med många likadana låga hus i harmoniska rader. Området ligger i Förstaden, utanför Stockholm, som är modern och splitterny på alla sätt.

Elsas far Ragnar är finsnickare och sinnebilden för det svenskaste Sverige. Han dyrkar staten eftersom den saknar människans godtycklighet. I Ragnars ögon kan vi alla hela tiden förbättra oss. Något Elsa får känna på och lida av …  

Ragnars mor Svea, född Svensson på Öland, kommer från en annan epok, det fattiga bondesamhälle som moderniteten gör allt för att lämna bakom sig. Hon bakar och lagar, syltar och saftar. För Ragnar är hon en kvarleva från en värld som aldrig får komma åter. För Elsa blir hon så småningom en viktig motpol.

Men främst är Elsa sin egen. Redan på det nystartade daghemmet, där alla svenska barn nu har rätten att gå, märks hennes särart. Socialiseringen är krävande och de andra barnen är mer kavata än Elsa. Hon är allvarsam och uppskattar att vara för sig själv.

Ragnar anar att hans dotter inte riktigt är som andra barn och oroar sig. Men när han frågar personalen på föräldramötet får han ett oväntat svar: ”Elsa är lite ovanlig på det sättet att det är som om hon ser rakt in i andra människor och förstår vad de tänker, men använder det inte mot dem, och inte heller mot sig själv.”

Den beskrivningen passar lika bra in på Lena Andersson själv, och det är med den blicken Elsa/Lena ser på samhället för att säga oss något om vår samtid. Resultatet är en lika intelligent som mänsklig och varm roman!