En hamn i stormen

Mörka moln drar in över himlen och vinden friskar i. Kenneth, chef på hotellet Pater Noster på den gamla fyrvaktarön Hamneskär, har fullt fokus på att parera vågorna så att de inte slår in över båten. Han fäster blicken på horisonten och svär inombords. Hans älskade Marina hade rätt när hon varnade för vädret i morse. Men ingen av dem ville ställa in.
Marina och Kenneth brukar ha fullbokat på somrarna men har nu provat något nytt och annonserat om en helg i oktober med lägre pris. Sju gäster har nappat på erbjudandet och det är dem Kenneth är på väg för att hämta i Marstrand.
Gästerna består av två par och tre andra som av olika anledningar vill vara för sig själva på den lilla ön, bland annat en författare som de lovat ska få hålla till i det gamla kruthuset.
Marina tycker att det är extra roligt med Zacke, en kille i trettioårsåldern, som berättat att han tänker fria till sin flickvän. Kvinnan i det andra paret är psykolog och har sagt att hon vill kolla om ön och hotellet skulle passa för en kurs hon tänker hålla.
Kenneth kör in i Marstrands bedrägligt lugna hamn där en utspridd liten klunga står på kajen. Han presenterar sig och berättar att båtfärden nog blir skumpig men att det inte är farligt. Han ber dem alla dra på sig överlevnadsdräkterna med inbyggd flytväst medan han stuvar deras bagage.
Efter en båtfärd som får både den erfarne Kenneth och hans passagerare att inom sig be Fader vår – den bön som fyren är uppkallad efter – stiger de iland på den karga ön och välkomnas med ett glas bubbel.
Snart visar det sig att gruppen inte är några sorglösa weekendgäster, utan människor som av olika skäl kommit för att lösa knutar i sina liv. Nya förbindelser uppstår, gamla löses upp och när orkanen slår till med full kraft är katastrofen nära. Frågan är om alla ens kommer att lämna ön levande?