Concord, Massachusetts, 1922. Försommaren är ljuvlig. Fruktträdens blomblad i familjen Lockharts trädgård singlar ner över Evies hår när Charlie, den yngste av grannfamiljen Whitmans söner, ber henne och hennes syster Viola att följa med på promenad.

Du är så vacker, Evie. Om jag tog med dig till Harvard skulle mina vänner bli gröna av avund, säger Charlie och tar hennes hand. Evie tackar och rodnar. För trots att hon är omgiven av sommarens prakt och Charlies beundran kan hon inte få ordet snara ur tankarna. Hennes föräldrar och syster ser det som en självklarhet att hon ska tacka ja om Charlie friar, men själv undrar Evie om ett äktenskap verkligen är vad hon vill ha nu när hon klarat av college med höga betyg. Om hon gifter in sig i den förmögna familjen Whitman skulle det innebära ett liv i lyx men också en sysslolös tillvaro som skulle skava som en hårt åtsnörd korsett.

När Charlie berättar att hans bror Thomas förlovning snart ska eklateras, inser Evie att det inte kommer dröja länge innan Charlie själv friar. Därför skyndar hon iväg en bit längs stigen för att få en chans att tänka ifred. Det är då hon hör det. Ett hjärtskärande rop. Evie skyndar ner till flodstranden. Hon tror knappt sina ögon. En kvinna ylar av skräck och smärta medan hon föder ett barn.

Evelyn gör allt hon kan för att hjälpa till, medan Viola och Charlie demonstrativt vänder ryggen åt den plågade kvinnan. Sedan den stunden vet Evelyn vad hon vill ägna sitt liv åt – hon vill bli läkare som sin far. Men är det ens möjligt för en kvinna? Det finns ytterst få kvinnliga läkarstudenter.

Men kanske, ändå? För det är inte bara Evelyn själv som tror att hon skulle klara det. När Evie träffar på Thomas i trädgården strax före hans förlovningsfest finner hon en själsfrände – och kanske mer än så …