Phillip hade egentligen aldrig älskat sin hustru. Men Marina var mor till deras barn, och djupt därinne var hon ändå fin människa, trots att hon led av djup melankoli. En dag dog hon. Det var vad hon hade velat, men det var inte mycket till tröst när Phillip skulle förklara det för barnen. Han kanske måste hitta en ny mor till dem?
Kort därefter får han ett kondoleansbrev från Marinas avlägsna kusin, Eloise Bridgerton, där hon beklagar sorgen.
När Sir Phillip besvarar hennes brev sänder han med en torkad rödblära, de rosa bladen pressar hon i en bok. Det blir början på en långvarig brevväxling mellan de två.
Men i ett av breven föreslår han att de ska gifta sig … Det gör Eloise chockad. Gifta sig med en man hon aldrig har träffat? Hon hade hittills inte varit så bekymrad över att inte ha hittat en man, trots att det viskades bakom ryggen på henne. Men hon har hela tiden haft sin familj, sina sju yngre och äldre syskon. Frieriet ställer allt på ända. Kanske vore ett giftermål baserat på ömsesidig respekt bättre än inget alls? Eloise bestämmer sig för resa till Phillip i Gloucestershire i hemlighet. Dumdristigt? Eller så är det hennes chans till lycka …