Fiskarens gåva

Den isande vinden tjuter utanför dörren till mrs Browns butik. Stormen som svepte in över fiskelägret Skerry under natten har inte släppt taget än, och inne i den lilla matbutiken trängs kvinnorna som längtar hem till värmen i sina stugor. Plötsligt blir det knäpptyst i rummet. Lärarinnan Dorothy ser hur alla samlas vid fönstret och en konstig känsla kommer över henne, det liksom kryper i huden. Hon torkar bort imman på glasrutan och ser fiskaren Joseph komma gående mitt i vägen. En barnkropp vilar tungt i hans armar och hon skymtar vått silverfärgat hår, ett grått ansikte och den ena lilla dinglande foten har fortfarande på sig en brun känga medan den andra foten är blå och naken.

De andra kvinnorna drar efter andan och Dorothy skriker rakt ut. Det kan inte vara möjligt? Hur kan han vara så kusligt lik Dorothys son Moses som försvann till havs för många år sedan? Dorothy går ut på gatan och närmar sig Joseph men han saktar inte ned farten. Då ser de det, allihop. Pojken hostar till och Joseph börjar springa i det hala snögloppet, upp mot prästgården.

Pojken överlever men säger inte ett ord om vem han är eller var han kommer ifrån. Dorothy går med på att ta hand om honom tills de löst mysteriet med hans ursprung. Men med tiden får hon allt svårare att skilja på vad som är verkligt och vad som är förtvivlad längtan efter sin egen förlorade son.

På grund av Dorothy har kärleken undflytt Joseph under många år. Han har accepterat det, men nu vill han att hon att se honom i ögonen, en sista gång. För han har inte glömt bråket och oförrätten som begicks mot honom. Hur folk pratade. Och han vet att hon inte heller har glömt.

Den dramatiska natten när pojken räddades ur havet skakar om Skerry-borna i grunden och blir början på något mycket större än de kunnat ana. I takt med att det förflutna kommer ikapp byborna avslöjas sedan länge begravda hemligheter ...