Mamman försökte så ofta det gick att varna sin lille son Mikael för främmande farbröder. De som kunde locka med sig honom med godis. Han föreställde sig då att det kanske skulle vara Tutti Frutti-tabletter. Han tyckte om Tutti Frutti-tabletter och såg därför fram emot att den främmande farbrodern skulle dyka upp. Han visste redan att om den okände visade sig skulle han följa med. Men det hände inte, det kom sällan någon förbi deras lilla avkrok en bit utanför staden. Ändå längtade Mikael ständigt efter någon som skulle ta med honom bort.

Han gick ofta ut på grusvägen som deras hus låg vid och spanade efter farbrodern. Spejade ivrigt. När skulle han komma med tablettasken?

När hans mormor kom på besök hade hon kallat honom ”felnavlad”.  Hon tyckte han var flickaktig. Att med tre äldre systrar och en pappa som var bortrest mycket var det lätt att han blev bortklemad. Flera år senare skulle Mikael minnas mormodern som den som först sett honom för vad han verkligen var …

Ungefär samtidigt som lille Mikael låg i sitt rum i förorten och drömde sig bort flyttade Club Etoile till Piperska muren och ställde till med en jättefest. Stadens fjollor Kajsa, Bettan, Rosa, Nana, Jeanette, Frances och många fler skulle för alltid minnas natten den 29 juli 1971, då ”Sveriges största fjollparty” gick av stapeln. För en enda natt ägde de världen. De berättade sina historier för varandra där i Piperska murens trädgård. Sven som blev Bettan. Rosa, Francis, Nana, men vad de hette egentligen var inte alltid känt … Och så Putte, han som en gång i tiden varit ung och lovande när han jobbat på Folkan och drömt om en karriär som skådespelare. Det blev aldrig så. Men han slapp i alla fall vara parkhora, utan fick umgås i lite bättre teaterkretsar. Historierna flödade.

Och så, sju år efter fjollornas fest, ger sig den unge Mikael in till staden …