Efter några öl och några timmar med den otroligt snygga och karismatiske Conor faller Katie handlöst för honom. Men kvällen slutar i en pinsam katastrof och de skiljs åt för att inte ses förrän flera år senare när slumpen, eller kanske ödet, återförenar dem i väntrummet på ett sjukhus. Katie och Conor kommer snabbt in i ett lättsamt samtal och Katies känslor väcks åter till liv lika kvickt som minnet av hur man cyklar väcks efter år utan att ha suttit i en sadel. Mötet i väntrummet blir starten på en otroligt stark vänskap.

Några år senare vandrar Katie och Conor längs Camino de Santiago för att samla in pengar till ett välgörande ändamål som ligger dem båda varmt om hjärtat. Mycket har hänt i deras liv, som inte kunde vara mer olika varandra, men deras starka band till varandra består. Men precis som att det rinner vatten under broarna de passerar under vandringen så har också mycket vatten runnit under broarna i deras relation. Vad gör man om man inte kan få det, och den, enda man verkligen drömmer om?

Under vandringen möter de många olika människor som bär på alla möjliga olika historier. I takt med att kilometerantalet ökar, ökar också antalet vänskapsband som bildas längs Caminon. De böljande fälten, den omslutande hettan och de avkopplande stegen gör att människorna mjuknar och öppnar upp sig för den som fram tills nyss varit en främling på väg mot samma mål.
Men frågan är om Katie och Conor kan och vågar vandra in i en framtid med lyckligt slut utan krossade hjärtan och – utan hotande livsfara ...?