Angela Creighton fumlar med nycklarna till sin butik Thompsons Antik & Antikvariat. Det blev sent med bokcirkeln igår, och för första gången på några månader drack hon ett par glas vin. Hon hade hoppats att det skulle gå bra den här gången, men efter ett andra missfall nyligen vill hon nu bara släppa alla värkande tankar på barn och framtiden och försöka leva som vanligt igen.

Så fort hon knuffat upp den skeva gamla trädörren med höften och känner den välbekanta doften av kaffe, böcker och ett stänk av möbelpolish, mår hon genast lite bättre. Det ser ut att bli en stillsam söndag i butiken, och hon passar på att titta igenom en byrå som stått i butiken i många år och som nu ska få en ny ägare. I en av lådorna hittar hon en vit marmorask som hon aldrig har sett förut. Hon känner tyngden i händerna och öppnar guldspännet för att kika om det finns något inuti asken. Där ligger ett brev, fortfarande förslutet och med en vacker snirklig handstil på kuvertet. Adressen är densamma som butikens och hennes hjärta börjar slå hårt. Brevet har skickats hit och fast hon vet att hon inte borde, kan hon inte motstå frestelsen att öppna det. Det innehåller en gripande bekännelse och Angela blir besatt av att hitta Nancy Mitchell, brevets mottagare. Hennes sökande tar henne tillbaka till 1970-talet, då en grupp modiga kvinnor drev en hemlig abortrörelse i Toronto i Kanada. De använde sig av kodord, och om en kvinna behövde hjälp behövde hon bara ”fråga efter Jane”.

Parallellt med Angelas upptäckter i nutid, får vi följa två kvinnor – Evelyn och Nancy – flera årtionden tidigare. Deras liv präglades starkt av 70-talets politik och kvinnohälsa, i en tid då aborter var olagliga, men ändå en del av många kvinnors liv ...