Berlin 1942. Det är riskabelt för barnmorskan Anke Hoff att finnas till hands för alla födslar i det judiska ghettot, men hon gör vad hon kan, även om det är farligt att ljuga för vakterna. Efter att ha hjälpt till vid en besvärlig förlossning händer det som hon fruktar allra mest, Gestapo arresterar henne och sätter henne i koncentrationsläger. Helvetet på jorden.
I de smutsiga barackerna i lägret fortsätter Anke sitt arbete som barnmorska och hon blir snart de judiska mödrarnas sista hopp. Lägret är fullt av sjukdom och död. Kvinnorna lider av att sätta barn till världen på den fruktansvärda plats de befinner sig. Rädsla och sorg är det enda de kan känna. De flesta nyfödda dör av undernäring efter bara några dagar eller så förs de bort. Otaliga är de nyfödda judiska bebisar som avrättas av fångvaktarna. Dränkta i vattentunnor utanför barackerna.
Anke älskar sitt jobb, att se barn födas. Men under kriget får hon vara med om alltför för många tragedier.
En dag kallas hon till kommendantens kontor. Snart får hon veta varför, hennes goda rykte har lett till ett erbjudande från Führerns stab som är i behov av hennes tjänster. Anke tar uppdraget mot löftet att få nyheter om sin familj som hon inte hört av på mycket länge.
Anke förs upp i bergen, till Berghof, där den gravida Eva Braun hålls gömd. Hon väntar Führerns arvinge … Men varför vill man smussla med hennes graviditet? Hela Berghof verkar leva i förnekelse när det gäller bebisen. Anke kan till viss del förstå Eva Brauns skiftande humör. Pressen på henne att producera en fulländad arvinge är stor. Pressen är även stor på Anke. Hur vackert Berghof än är, är det inte något annat än ett fängelse. Men värst av allt är ändå att hennes hjärta börjar slå för SS-officeren som är satt att övervaka henne …
Anke förstår också att hon har inflytande över det som sker, hon har ödet i sina händer …