Thelma och Victor älskar bortom tid och rum. Men när Thelma inser att hon har varit värddjur åt ett utsvultet äktenskap, det vill säga Älskarinnan, förvandlas hon till Haggan. Hon föraktar den förljugna idyllen, blottlägger klasskillnadernas gap, den behagsjuka kvinnligheten och manlighetens skrävel om Frihet och Integritet.

Men här finns även viss självrannsakan. Berättarjaget säger att hon alltid har dragits till de vilda männen. Inte för att få deras beundran utan för att hon har sökt någon att stångas med, på en intellektuell nivå. Utan mothugg ibland blir hon uttråkad och då kan inte kärleken heller växa. En vass samtidsroman för den som har fått nog av underordning i kärlek.