Goleen, västra Cork, Irland. 1945. Familjen Goggin sitter tillsammans i andra bänkraden i Vår Frus kyrka, Havets stjärna. Inklämd bredvid mor och far och de sex pomadadoftande bröderna mår sextonåriga Catherine illa av skräck inför det som väntar. Och när mässans ritualer äntligen är över sker det fruktansvärda. Fader James Monroe, han som, de senare får veta avlat två barn med olika kvinnor i bygden, kallar röd av vrede fram Catherine till altaret. Medan han lägger en hand på hennes axel och kramar den hårt utfärdar han sin dom: Nu vill jag att du inför Gud och din familj och alla goda människor i den här församlingen ger mig namnet på pojkuslingen som du gick till sängs med. Du ska ge mig hans namn så att han kan bikta sig och få Guds förlåtelse. Och sedan ska du lämna den här kyrkan och den här församlingen för att inte kunna svärta ner Goleens namn mer, hör du vad jag säger?

Men Catherine Goggin är minst lika oförsonlig som fader Monroe. Hon vägrar tala om vems barn hon bär, vilket gör prästen så galen av vrede att han sparkar henne nerför altartrappan.

Redan samma dag tar Catherine väskan som hennes mor redan packat och ger sig iväg. Hon tar bussen mot Dublin och det är där hon möter två unga män som även de söker en ljusare framtid. Och det är där i den främmande, brusande stora staden som lille Cyril föds.

Hjärtats osynliga raseri är Cyrils egen vindlande berättelse. Andlöst följer vi den begåvade pojkens uppväxt hos känslokalla, men förmögna, adoptivföräldrar och under åren på internatskolan, genom passionerna, kärleken och flykten ut i världen – undan det hotfulla och förtryckande Irland. Ja, här bjuds på 600 sidor oförglömlig läsning!