Jordisk

Trots mer än tre år på Møn kämpar Rhea fortfarande med känslan av att inte riktigt höra till. När hon kom tillkännagav en av grannarna att han kände till Rheas radioprogram, och att det snackades om att en radiojournalist skulle flytta till ön. Rhea undvek att nämna att hon främst levde på a-kassa och inte hade producerat något på över ett halvår. Nu ser hon sig om i sitt rum. Hon har suttit här uppe och jobbat länge nu, men om hon ska vara ärlig så sitter hon mest och stirrar in i datorn eller på det överflöd av ofärdiga idéer som brer ut sig över väggarna.

Miriam klickar på köpknappen under marmorskivan hon valt. Bianco Carrara för 68 600 danska kronor. Det kommer behövas en lyftkran för att få in den i våningen på Gammel Kongevej, men det har Frederik lovat ordna med. Miriam sitter kvar i soffan. Tankarna vandrar till sommarens semesterresa till Santorini, och hur de vita husen, det kristallblå havet och den strålande solen väckte en känsla av oändligt vemod í henne. En kväll försökte hon ta upp ämnet barn med Frederick, men han pratade bara runt det som vanligt.

”Det där Gule rev-projektet … Det kan du bara drömma om.” Joel ser på meddelandet några sekunder innan han frågar varför. Stines svar kommer direkt. ”För att han är sju år. Han ska inte ut i någon fiskekutter mitt i natten.” Joel får lust att svara åtskilliga saker men hejdar sig. Stine har vårdnaden och det är bara på nåder som hon låter Joel träffa sin son varannan helg. Ibland undrar han om han borde ändra hela sitt liv. Sluta som lärarvikarie i fysik och kemi på gymnasieskolan och göra något mer handfast. Och så vore det trevligt om han kunde träffa någon.

Tre syskon är vilsna i livet. När de möts på morfaderns begravning blir det startskottet på en vittförgrenad släktberättelse som tar läsaren tillbaka till 1960-talets Danmark och in i våra dagar.