Käraste vänner

På ytan lever Betty ett bra liv. Hon har precis fyllt trettio år och dagarna som hembiträde i krigets skugga känns långt borta. Hennes make Olof är kärleksfull och även om han kanske aldrig har varit hennes livs stora kärlek, så bygger deras relation på förtrolighet och vänskap. Den tryggheten värdesätter hon högt, inte minst efter sitt stormiga äktenskap med läkarsonen Carl-Axel Molander. Betty arbetar i bokhandeln och sköter såväl Småtrycksförlaget som hushållsarbetet, samtidigt som minstingen Anders så gott som alltid är vid hennes sida. Dottern Martina börjar bli stor och har visat sig vara en riktig musikalisk talang.

Men Betty känner sig otillräcklig. Hon har dåligt samvete för att hon inte hälsar på sin mamma i Hudiksvall. Brodern Pelle bor med dem men hamnar ofta i gräl med Olof, och vem är tyskan som han har börjat träffa? En dag får Betty ett brev, med en så välbekant och vacker handstil att hon direkt ser vem det är ifrån. Fjärilarna börjar genast fladdra i bröstet. Vad vill han, efter så många år? Jo, även Martin Fischer, Martinas biologiske far, har hört talas om Martinas talang och vill ta upp kontakten med henne. Han har ordnat så att hon ska få provsjunga på Operan, och det måste ske nu så Betty kan inte rådslå med Olof som hon brukar göra. Han är bortrest och när de följer Martin genom Operans vindlande gångar och ut på scenen, måste hon nästan nypa sig i armen. Ett vackrare rum har hon aldrig sett och Martina ramlar nästan baklänges när hon tittar upp mot den enorma kristallkronan. Martin vill stötta med pengar och kontakter i operavärlden, men hans närvaro i familjens liv leder till väldigt blandade känslor …