Kirke

Kirke står ensam framför ett hus med bred veranda och väggar byggda av stenar. En bit bort syns en rand av skog och över den skymtar havet. Strax innan hennes far lämnade henne på ön fick hon en stark längtan efter att be honom ta henne tillbaka. Men stoltheten vann.
Efter lite tvekan går hon in i skogen – och hennes nya liv börjar. Hon lär sig känna igen de olika blommande rankorna och färggranna rosorna. Hon utforskar ängarna med timjan och syrener och gör fotspår över de gula stränderna. På kvällarna går hon hem till sitt hus och bränner ceder i eldstaden. Ensamheten är av ett helt annat slag än den hon kände i sin familj, där hon aldrig passade in. Här har hon djuren som sällskap. De dras till henne och ett stort gult lejon har blivit så tamt att det sover vid hennes fötter.
Så en dag dyker sjömännen upp. De är tjugo stycken, med trådslitna kläder och ansikten härjade av sol och vind. Kirke känner medlidande och schasar ut djuren för att låta männen äta sig mätta och vila. Men så snart faten är tomma förändras deras blickar. Ledaren frågar efter hennes man och när hon svarar att huset är hennes eget ler han ondsint. Sekunden efteråt pressar han henne mot väggen och sliter av hennes kläder. Hon hinner inte försvara sig – men när det är över tar hon ut en gruvlig hämnd. Efter den dagen kommer ingen man oskadd från Kirkes ö.
Åren går och Kirke hittar en rytm i sina ensamma dagar. Hon sköter om sin trädgård och kokar salvor av örter och blommor. Då dyker ett nytt skepp upp vid horisonten. Den här gången är det smyckat med guld och ser ut att tillhöra en kung. Men Kirke tar inga risker. Ännu vet hon inte att hjälten som kliver i land på hennes ö för med sig passion och kärlek. Hans namn är Odysseus och han kommer förändra hennes liv för alltid …