Klockmakarens dotter

Sommaren 2017 är ovanligt het i London, men källarvåningen i huset på The Strand där Elodie Winslow arbetar som arkivarie är sval och skön. Innan dagen är slut bestämmer hon sig för att ta itu med en kartong som enligt etiketten tycks ha stått orörd ända sedan 1966.

Öppna, mig. Titta inuti, manar den välgjorda, vackra gamla väska som ligger inuti kartongen. Med varsamma händer plockar Elodie fram en dagbok, ett pennfodral och en läderpärm ur väskan. Pärmen är tunn och lätt och inuti finner hon ett viktorianskt fotografi, föreställande en bländande vacker ung kvinna. Vem är hon?

Försiktigt bläddrar Elodie i dagboken som visar sig vara en skissbok. Det är särskilt en av teckningarna som får henne att hejda sig. En skiss av en flod, en skog, ett hus med åtta skorstenar och en utsirad vindflöjel. Den avbildade platsen skänker henne en känsla av déjà-vu, så stark att hennes hjärta slår dubbelslag. På ett löst ark står en handskriven rad som väcker både längtan och nyfikenhet: jag älskar henne, jag älskar henne, jag älskar henne, och om jag inte får henne kommer jag att mista förståndet, för när jag inte är hos henne fruktar jag … Där tar den känslofyllda texten slut.

Om bara sex veckor ska Elodie gifta sig med den förmögne Alastair, men hon kan inte släppa tankarna på skissboken. Hon måste få veta mer.

Sökandet för henne till godset Birchwood Manor, och undan för undan avslöjas det som utspelade sig där sommaren 1861. Det gamla huset rymmer livsöden fyllda av den största kärlek och den allra djupaste tragik. Förflutna hemligheter som legat dolda i generationer ser plötsligt dagens ljus. Kanske kan de få betydelse för Elodies egen lycka …