Livets ekvation

”Har jag blivit galen?” frågar han till slut. ”Det har jag väl inte? Titta här, jag vet vad allt det här betyder. Jag vet vad alla de här ekvationerna rymmer, varenda detalj känner jag till.”
Han tittar upp. I hans ögon bor förtvivlan. Och skam.
”Pappa …”
Hans dotter Malin tar hans hand, lutar sig fram emot honom, men han viker undan med blicken. Han ser lika vilsen ut som om han vore en liten pojke. Professorn, geniet. Som inte vet var han bor.

Jack, professor emeritus i matematik, närmar sig åttio. Hela kvällen har han vankat av och an och skrivit siffror och ekvationer på väggarna i sitt arbetsrum på universitetet. Han jobbar fortfarande, men minnet har börjat svika. 

Någonting är fel och han försöker desperat konservera sina minnen. Han inser att han inte kommer att klara sig själv länge till. Och det finns bara en person som kan hjälpa honom, dottern Malin, som han knappt har någon kontakt med.

Malin har aldrig känt sig riktigt sedd eller bekräftad av sin pappa. Hon älskar musik som han fnyser åt och han har aldrig helt accepterat hennes livsval. För honom har matematiken varit allt. Alltid rationell, aldrig sentimental. Malin har aldrig hört honom berätta något om sin barndom eller ens säga något personligt.

Samtidigt plågas Jack fortfarande av minnen från sin uppväxt och "olyckan" för 70 år sedan. Det är så mycket de inte vet om varandra. Vad är det för hemligheter han bär på? Kan de ändå nå fram till varandra efter alla år?