Manhattan beach

”Jag vill ta med henne ner till vattnet.” Anna Kerrigan tar av sig sina pumps och ställer dem bredvid varandra i sanden. En lock av hennes mörka hår sliter sig ur mössan och virvlar framför ansiktet i vinden. Dexter Styles lyfter upp stolen som Annas syster Lydia sitter i och bär den ner mot havet. Han förvånas över hur gott den förlamade flickan doftar. Anna och hennes mamma måste skämma bort sin sjukling med dyrt schampo. Det är sorgligt att en så vacker flicka är så skadad. Lydias blonda hår och blå ögon får henne nästan att se ut som en filmstjärna, om det inte vore för att huvudet hänger slappt och handlederna är böjda som fågelvingar.

Anna springer efter Dexter och tar tag i andra sidan av stolen. När de ställer ner den i sanden, nära vattenbrynet, böjer hon sig ner bredvid sin syster. ”Se havet Lydia!”, ropar hon över vågornas brus. Och det är som om något vaknar inom den sjuka flickan. Ögonen får plötsligt liv och hon mumlar osammanhängande ord. Anna känner en vild glädje inombords. Hon tittar upp och ser Dexter stå och se ut över havet. Han är lång och mörk och det finns något outgrundligt i blicken. Hon känner en våg av värme och tacksamhet. Ingen har gjort det han gjort för henne och Lydia idag. Tagit med dem till havet! Just nu spelar det ingen roll att Dexter verkar ha byggt sin förmögenhet på skumma affärer, eller att han kan vara inblandad i hennes pappas försvinnande. Allt som betyder något är att Lydia får se havet.

Anna själv drömmer om havet på ett annat sätt. Hon vill bli dykare och upptäcka havsbottnens många hemligheter. Det är inget jobb för en kvinna, men Anna ger sig inte. Efter förnedrande och svåra prövningar lyckas hon till slut bevisa sig värdig en plats på skeppsvarvets utbildning, där det annars bara går män. Men när det är dags för första försöket och dykarhjälmen lyfts ner över hennes huvud känner hon hur dräktens nittio kilo pressar henne nedåt. Kommer hon klara det? Mödosamt tar hon sig ner för dykstegen och låter vattnet omsluta henne. Med en hand om nedstigningsrepet faller Anna långsamt genom Wallabout Bays grönbruna vatten mot botten. Mörkret omsluter henne och det enda ljud som hörs är väsandet när syret pumpas in. Hon känner en stöt av välbehag. Det är som att flyga, som magi – som att vara i en dröm.

Inom Anna svävar minnet av fadern, och dagen då han tog med henne till Dexter Styles palatsliknande hus för första gången. Hon var tolv år och van vid att följa med sin pappa överallt, till kapplöpningsbanor och kontorsbyggnader med hissar som lyfte dem högt upp i himlen. Men besöket hos mr Styles var speciellt. Hon fick en inblick i en glamourös värld som var olik hennes egen. Och när de återvände hem till lägenheten på kvällen var det som om något ändrats inom hennes pappa. Han tog sig tid att sitta med Lydia i knäet en stund och verkade inte lika irriterad som vanligt på hennes svaghet. Det var som om han återfått hoppet om en bättre framtid. Men några veckor senare var han spårlöst försvunnen.

Anna anar att nyckeln till faderns försvinnande finns hos Dexter Styles. Hon börjar söka sig till hans nattklubb på kvällarna, och bit för bit lägger hon mysteriets pussel. Men Dexter rör sig i en farlig värld – och Anna dras till honom på ett sätt som blir ödesdigert för dem båda …