Maud Martha

"Det hon tyckte om var godispärlor, och böcker, och målad musik (midnattsblå eller klingande silvrig) och himlen i väster, så skiftande när man såg den från verandatrappan på baksidan; och maskrosor."

Den meningen – den första i romanen om Maud Martha – ger mig gåshud! Det märks direkt att det är en stor författare som har skrivit den här romanen. Gwendolyn Brooks tilldelades Pulitzerpriset 1950 för sina diktsamlingar, och var den första afrikan-amerikanen som mottog det. Tre år senare utkom Maud Martha, hennes enda roman. Nu kommer den för första gången på svenska. Missa den inte!

Här möter vi Maud Martha Brown, en liten flicka som växer upp på sydsidan i tjugotalets Chicago. Bland ruffiga krogar och förvildade bakgårdar drömmer hon: om New York, romantik, sin framtid. Hon beundrar maskrosor, lär sig dricka kaffe, förälskar sig, inreder sin kokvrålägenhet, hör föredrag på universitetsområdet, tar ur en kyckling, köper hattar, föder ett barn. Men hennes mer ljushyade make när också drömmar: om Foxy Cats Club – och andra kvinnor.

Och så är det "skärvorna av förstummat hat" som sätter sig i Maud Marthas hjärta. Som när en säljare säger ett visst ord hos frisören, när det efterlängtade biobesöket blir nervöst och skamfyllt – och framför allt grymheten hos en varuhustomte som ignorerar Maud Martas lilla dotter.

Det är med öppna ögon Maud Martha möter sin, ibland hårda, omvärld. Hon ser den ensamma lilla pojken i hyreshuset. Hon ser sin vackra syster ”sälja sig” till en äldre rik man. Hon ser sin man i armarna på en rödhårig skönhet.

Men även om Maud Martha är klarögd, så är hon ofta rolig och aldrig sentimental. Och mitt i allt ställer hon sig den slösande rika fråga vi alla borde ställa oss då och då: ”Vad, vad ska jag göra med allt detta liv?”

/Helena