Morgondagen är för de modiga

Nice 1939. ”Från och med nu måste du börja klä dig snyggare.” Orden yttrade av Violet St Croix’ blivande make, gjorde henne ledsen. Klänningen hon bar denna deras förlovningskväll, var hennes favorit, i ljusrosa, skimrande siden. Klänningslivet var draperat och hade tunna axelband och midjan var insvängd. Men den dög inte åt fästmannen, han tyckte den var alldeles för enkel. Hon måste klä sig mer modernt för att passa i de fina salongerna. Han ville ha något att visa upp. Men Violet var inte speciellt förtjust i att shoppa och erbjudandet att åka till Paris modehus och få en ny garderob, som skulle ha fått de flesta av hennes väninnor att tjuta av förtjusning, lockade henne inte det minsta. Hon ville hellre köra omkring och meka med sin bil. Hon älskade den och hon var duktigare än de flesta med motorer. Hon visste att hon borde vara gladare denna festkväll, ändå kände hon bara en irriterande rastlöshet i den stora luxuösa villan med den vackra trädgården, med sina stengångar och välklippta buskar.

Inte långt därefter kallas Violet till sin fars kontor. Kommendören sitter bakom sitt polerade skrivbord och ilskan lyser i hans ansikte. Inte nog med att han har hittat ett antal romaner i hennes rum, i hans ögon skräp, han har också hittat en ansökan om tjänstgöring som sjuksköterska för Röda Korset. En vitglödgad vrede växer inom henne. Hur kan han ens prata om att svika hans förtroende? Hon som bara vill tjäna sitt land, som tycker att Frankrikes säkerhet faktiskt är allas angelägenhet, även hennes.

Det finns bara en sak att göra, Violet trotsar familjen och får snart användning för sina färdigheter i den franska främlingslegionen, när hon som chaufför kör bil säkert och snabbt och även reparerar motorer. 

 Men när de allierade utsätts för upprepade attentat börjar Violet misstänka att det finns en förrädare bland dem. Och när hennes befälhavare blir mördad inser hon att hon är den enda som har möjlighet att avslöja förrädaren och rädda livet på oräkneliga soldater …