Inför det stundande bröllopet ska Ellen och Carl träffa en präst i domkyrkan i Ljungsala. Men Ellen har inte ordnat med brudklänningen än. Att låta sy upp en sådan i Bror och Mariannes konfektionsbutik som bästa väninnan Ingeborg föreslår är inte att tänka på. Det har hon inte råd med. Hon tänker låna en eller sy om någon gammal klänning. Ellen har hittills inte tänkt så mycket på det, för henne har det varit viktigare att tänka på vad hon ska skriva i tidningen om hon får chansen igen. Men Ingeborg som själv kommer hon från en förmögen familj, erbjuder Ellen en brudklänning i bröllopsgåva. En sådan generositet gör Ellen tårögd och glad. De två unga kvinnorna har delat så mycket tillsammans, alla samtal vid frukostar och middagar på studentskehemmet har skänkt dem mycket glädje. Men nu ska Ellen snart lämna detta bakom sig och dela säng med sin Carl.

Hon hade önskat Ingeborg den lyckan också, men väninnan hade valt att ge upp kärleken för läkarstudiernas skull. Hon ville vara en fri, självständig kvinna. Hon ville rädda människoliv. Därför hade hon givit upp kärleken till Anton. Samtidigt saknar hon honom så att det gör ont. När hon får höra att han ska gifta sig med en adelsflicka krossar det hennes hjärta. Hon hade varit den som brutit relationen med honom, ändå känner hon sig bedragen.

Gerda som drömmer om att bli konstnär har aldrig varit förälskad men när hon under en sen kvällspromenad möter den mystiska gatflickan Serafia med de blå ögonen förändras hennes liv. Hon får omvärdera allt hon tidigare trott på.

Ellen ser visserligen fram emot bröllopet men kan samtidigt inte släppa känslan av oro och bävan… Så en dag drabbas Carl av en familjetragedi. Vad händer nu med bröllopet?

Samtidigt närmar sig kriget och oron växer i staden …