Bonden är död. Han är död och det alla vill veta är vem som dödade honom. Var det en olycka eller ett mord? Det ser ut som ett mord, för skottet i hjärtat är så exakt. Alla stirrar på Beth. De förväntar sig att hon ska säga något. Men hur ska hon kunna säga det han vill att hon ska säga – orden de övade på minuterna innan polisen kom?  Han inväntar hennes blick och när hon ser på honom nickar han mjukt. ”Säg det, Beth. Säg det nu.” Hon ser på hans ansikte igen, lika vackert nu som då. En sista blick mellan dem innan allt förändras.

Hemston, Norra Dorset, 1968. ”Gabriel Wolfe är tillbaka på Meadowlands”, säger Frank och får luften omkring Beth att explodera vid frukostbordet. ”Han är tydligen skild nu. Det är bara han och hans grabb som bor i det där stora huset.”  

Beth vet inte vad hon ska svara. Orden för henne ett decennium tillbaka i tiden. Till den där dagen då hon vandrade runt på ängarna, uppfylld av alla romaner hon läst av Austen och Brontë och sina egna drömmar om att skriva, och råkade gå rakt in i en yngre kopia av Mr Darcy. Det började inget vidare, men den bortskämda rikemanssonen från Meadowlands, Gabriel Wolfe, visade sig så småningom vara en tvillingsjäl. Beths och Gabriels passionerade kärlekshistoria var snart hett skvallerstoff i byn – tills den dagen då allt fick ett fruktansvärt slut.

Beth skakar av sig minnet. Hon reser sig från frukostbordet och följer med sin man Frank ut på ägorna. Det är vår och fåren har ungar, små ulliga lamm som bara är några dagar gamla. Frank och hans bror Jimmy föser in tackorna i fårhagen och ser efter så att alla lamm följer med. Då hörs ett skall och en guldgul vinthund kommer rusande. Fåren bräker i panik samtidigt som hunden blottar tänderna. Ögonen är svarta av adrenalin när den tar ett lam och biter det i halsen. Det röda blodet rinner ut i gräset. Ett lamm, två lamm, tre … Jimmy får fatt i bössan och Frank drar in Beth i sin famn. Hon hör hans hjärta dåna när skottet bränner av.

Som från ingenstans kommer en pojke springande över fälten. Liten och smal, kanske tio år, i samma ålder som Beths son Bobby var när han dog. ”Ni har dödat min hund!”, skriker pojken och snyftar när han får syn på den blodiga högen av guldgul päls.

Strax efteråt kommer pojkens pappa fram till dem. Han tittar chockat på geväret i Jimmys händer. Så får han syn på Beth och det är som om allt stannar runt omkring dem. Beth möter mannens brännande blick och inser att det Frank berättat är sant: Gabriel Wolfe är tillbaka.