Anna Spinelli har radion på högsta volym när hon susar fram längs kustvägen från den mysiga lilla staden Princess Anne dit hon nyligen flyttat. Helst skulle hon vilja ha suffletten nerfälld, men det passar sig inte att komma fram till Chesapeake Bay med rufsigt hår. Hon har klätt sig i en strikt marinblå dräkt med vit blus och tvingat in sitt mörka, lockiga hår i en prydlig knut – allt för att inte bli avfärdad som en sexig brud, istället för den seriösa socialarbetare som hon är.

Anna är glad över att ha blivit tilldelad ärendet med familjen Quinn. Hon önskar att hon hade fått chansen att träffa Raymond och Stella som adopterade tre halvvuxna, besvärliga pojkar och fick det att fungera. Men nu är de borta båda två – Stella gick bort för några år sedan och Raymond i en olycka alldeles nyligen. Ensam kvar finns nytillskottet i familjen Quinn – den tioårige Seth DeLauter – som Raymond tänkte adoptera precis innan han gick bort. 

Adoptionsprocessen måste nog avbrytas, funderar Anna medan hon svänger in framför det stora, men något slitna gamla huset, omgivet av en magnifik trädgård och med bryggor nere vid vattnet.  Hon är fast besluten att göra en ordentlig utredning av de tre vuxna bröderna Quinn som samlats i sitt barndomshem för att begrava sin far. Phillip, som bor i Baltimore, Ethan som har en stuga här invid havet och så Cameron – risktagaren som reser jorden runt för att tävla med snabba båtar.

Hammarslagen ekar och får Anna att runda huset. Där möts hon av en syn som får hennes hjärta att hamra i samma hårda takt: En muskulös man iklädd t-shirt och slitna jeans. Kraftfull och livsfarlig. Skarpa drag och ostyrigt hår. Och så ögonen – mörka som himlen före en storm …