Sanningen om ostrondykerskan
Inbunden
Förväntas skickas under v.{{selectedProduct.ReleaseWeek}}
Förväntas skickas under v.{{selectedProduct.ReleaseWeek}}
Ny succé av författaren till Klubben för lyckliga slut och Vingården för vilda drömmar!
Författaren Inez har bestämt sig för två saker: att döstäda sitt hus och att skriva sin sista bok. Så ramlar hon och tvingas anlita städerskan Meja för att rensa bland böckerna. Mötet mellan de två kvinnorna – Inez som hemsöks av det förflutna och Meja som söker en framtid – får oanade konsekvenser.
Den mörka ytan bär Mathildas eka från hamnen till ostronviken. Hon sluter ögonen och drar in doften av sälta och tång. Så tar hon upp ostronet. På insidan av den pärlemorbeströdda kalken har hon ristat in de viktigaste ord hon någonsin skrivit. Något inom henne säger att hon tar fel beslut. Att hon kommer ångra sig för alltid. Men hon kan inte vända tillbaka. Inte nu. Inte efter det som hänt.
Inez har bestämt sig för att döstäda. Inte för att hon känner sig särskilt gammal med sina sjuttioen levnadsår, men hon gillar att vara förberedd. Det är bara så förargligt att hon skulle gå och ramla, och nu måste ta hjälp av en städerska. Inez är inte mycket för sällskap. Hon umgås helst med sina romankaraktärer, och undviker till och med det trevliga gayparet i huset bredvid som envisas med att hänga blommor från sin trädgård på hennes grind.
Meja har parkerat en bit bort från huset och följt en liten upptrampad stig kantad av vindpinade tallar. Det är skönt att få en stund för sig själv innan hon går in till den beryktade författarinnan hon ska städa hos. Meja är inte den som snokar i andras privatliv men hon kunde inte låta bli att läsa lite om sin nya arbetsgivare. Inez är tydligen en berömd författare som hållit sig borta från rampljuset på senare år. På skvallerpressens bilder kunde Meja se en tjusig kvinna i vackra klänningar, som sedan förbyttes till foton där hon försökte skydda ansiktet. Ord som bästsäljare fladdrade förbi, tillsammans med ord som anklagas och vilseledande.
Snart sitter de två kvinnorna i varsin fåtölj i Inez bibliotek. ”Jag har egentligen bara en enda regel”, säger Inez och pekar på en blå mapp som ligger på bordet mellan dem. ”Du får inte läsa dessa papper” …
Läs mer
Caroline Säfstrand
Caroline Säfstrand skriver omtyckta feelgoodromaner med sorgkant, som ofta kretsar kring familjehemligheter, trasiga relationer och vänskap som helar. Hennes böcker har nominerats till Årets ljudbok på Storytel, Årets feelgood på Adlibris och Årets feelgood på Feelgoodfestivalen. De finns även utgivna i Danmark, Norge, Finland och Tyskland. Caroline bor i Helsingborg med sin familj.
Ny succé av författaren till Klubben för lyckliga slut och Vingården för vilda drömmar!
Författaren Inez har bestämt sig för två saker: att döstäda sitt hus och att skriva sin sista bok. Så ramlar hon och tvingas anlita städerskan Meja för att rensa bland böckerna. Mötet mellan de två kvinnorna – Inez som hemsöks av det förflutna och Meja som söker en framtid – får oanade konsekvenser.
Den mörka ytan bär Mathildas eka från hamnen till ostronviken. Hon sluter ögonen och drar in doften av sälta och tång. Så tar hon upp ostronet. På insidan av den pärlemorbeströdda kalken har hon ristat in de viktigaste ord hon någonsin skrivit. Något inom henne säger att hon tar fel beslut. Att hon kommer ångra sig för alltid. Men hon kan inte vända tillbaka. Inte nu. Inte efter det som hänt.
Inez har bestämt sig för att döstäda. Inte för att hon känner sig särskilt gammal med sina sjuttioen levnadsår, men hon gillar att vara förberedd. Det är bara så förargligt att hon skulle gå och ramla, och nu måste ta hjälp av en städerska. Inez är inte mycket för sällskap. Hon umgås helst med sina romankaraktärer, och undviker till och med det trevliga gayparet i huset bredvid som envisas med att hänga blommor från sin trädgård på hennes grind.
Meja har parkerat en bit bort från huset och följt en liten upptrampad stig kantad av vindpinade tallar. Det är skönt att få en stund för sig själv innan hon går in till den beryktade författarinnan hon ska städa hos. Meja är inte den som snokar i andras privatliv men hon kunde inte låta bli att läsa lite om sin nya arbetsgivare. Inez är tydligen en berömd författare som hållit sig borta från rampljuset på senare år. På skvallerpressens bilder kunde Meja se en tjusig kvinna i vackra klänningar, som sedan förbyttes till foton där hon försökte skydda ansiktet. Ord som bästsäljare fladdrade förbi, tillsammans med ord som anklagas och vilseledande.
Snart sitter de två kvinnorna i varsin fåtölj i Inez bibliotek. ”Jag har egentligen bara en enda regel”, säger Inez och pekar på en blå mapp som ligger på bordet mellan dem. ”Du får inte läsa dessa papper” …
Läs mer
