De lyssnar på musik när telefonen ringer. Det är något stycke som Alex har valt. Christine känner igen det, men eftersom han inte bett om hennes åsikt vägrar hon envist fråga vad det är. Han är alldeles för förtjust i att veta saker som hon inte vet. Nu ligger han på soffan vid burspråket med en bok uppslagen på bröstkorgen och blicken ut genom fönstret. En koltrast sitter på en gren utanför och den öppna näbben som avtecknar sig mot kvällshimlen visar att den sjunger, trots att ljudet drunknar i musiken. Christine reser sig och tar trappan i långa kliv för att hinna fram till telefonen, som ligger i deras sovrum på vindsvåningen.
”Hallå?” Det hörs ett virrvarr av ljud på andra sidan linjen, som om samtalet kommer från en tågstation. ”Är det du Lydia”, frågar Christine och undrar i samma stund om väninnan druckit. Hennes röst är sluddrig, som om något lossnat inuti den. ”Jag är på sjukhuset”, skriker Lydia. ”Det är Zachary. Han föll ihop på konstgalleriet.” Rummet skälver till. Inget har någonsin kunnat skada Zachary. Han är vännernas klippa. Eller snarare en munter jätte som bär dem på sina axlar. ”Jag kommer på en gång”, säger Christine. Det blir helt tyst för en sekund. Sedan hörs Lydias röst igen. ”Han är död.”
Christine vill trösta sin väninna och låter henne flytta in i parets hem. Till en början är allt frid och fröjd. Men snart flyter gamla svek upp till ytan och hemliga, förbjudna känslor blossar upp. Mellan de två kvinnorna står en villrådig Alex …

Prisade Tessa Hadley (född 1956 i Storbritannien) har skrivit sex rosade romaner och tre novellsamlingar. Relationsdramat Sent på dagen har hyllats av en enig kritikerkår.