Ta min hand

Memphis, 2016. Det går inte ett år utan att Civil tänker på dem: systrarna India och Erica. Nu betraktar hon sin dotter på verandan. Flickan är nästan vuxen och Civil inser att det är dags att berätta sanningen för henne …

Montgomery, 1973. Civil är lycklig. Hon har precis tagit examen och fått sitt första jobb på Montgomerys familjeplaneringsklinik. Äntligen får hon göra det som ligger henne närmast hjärtat: ge kvinnor friheten att ta kontrollen över sina kroppar och styra sina liv.
Med journalen i väskan sätter hon sig i bilen för att göra sitt första hembesök. Patienterna är två unga systrar, elva och tretton år gamla, som bor med sin farmor och pappa långt ute på landsbygden. Civil reagerar på att två så unga flickor ska få preventivsprutor, men skakar av sig obehaget. Flickorna har tidigare haft en annan sköterska som slutat på kliniken månaden innan. Civil ska bara fortsätta behandlingen där den avbröts.
Snart dyker orostankarna emellertid upp igen. När Civil närmar sig systrarnas stuga inser hon att den mer liknar ett fallfärdigt skjul. En flicka i smutsiga kläder står framför den skeva dörren och skuggar ögonen mot solen. Civil känner sig malplacerad när hon kliver ur bilen i sin vita sköterskeuniform. ”Är det du som är India?”, frågar hon.
”Hon kan inte prata.” Civil hoppar till, men upptäcker snart den andra flickan som står innanför nätdörren. Hon skäms för att hon glömt att det står i journalen att den yngsta flickan är stum. En kort stund funderar hon över varför den tidigare sköterskan slutade. Sedan följer hon med systrarna in i skjulet.
I den stunden förändras hela Civils liv – och flickornas …