La Comelle, Frankrike, 1986. De möts på skolgården som taniga tio-åringar. Nina som har en okänd pappa och en försvunnen mamma och bor med sin morfar, sin hund och sina katter. Etienne som är en riktig snygging och kommer från stadens fina kvarter. Och Adrien som har en snäll men ensamstående mamma och snart blir magisterns hackkyckling. Det finns egentligen inget som förenar dem, men de blir ändå oskiljaktiga. Kanske dras båda pojkarna till Nina. Hennes mörka hår och stora ögon, som en ung Audrey Hepburn med påsar under ögonen efter för lite sömn.
Trion tar sig igenom lektionerna tillsammans, dansar till sina älsklingslåtar i nedsläckta vardagsrum och badar i skogssjön på somrarna. När Nina får sin mens innan hon hunnit fylla elva år följer pojkarna med henne till en läkare. Och när magistern till slut gör Adrien så illa att han blir sjuk sluter vännerna upp vid hans sida. Det finns inget de inte skulle göra för varandra …

La Comelle, Frankrike, 2017. Lokaljournalisten Virgine får i uppdrag att skriva om det skrämmande fyndet i skogssjön. En bil har bärgats, med rester av ett lik i baksätet. Virgine, som är lika gammal som Nina, Etienne och Adrien, minns dem mycket väl. De har fascinerat henne ända sedan barndomen och hon har egentligen aldrig skapat några andra nära relationer. Själv har hon alltid varit en iakttagare – osynlig och tyst.
Nu kommer minnena av den där sommaren när de alla var arton år tillbaka. Sommaren då Clotilde Marais gick upp i rök … Den lilla staden har aldrig riktigt hämtat sig efter att den unga kvinnan försvann spårlöst kvällen den 17 augusti 1994, samma datum som det visar sig att den bärgade bilen i sjön blev stulen …
Clotilde var söt och populär. Hon var sinnebilden av kvinnlighet, med sina långa välsvarvade ben, sitt röda nagellack och sina guldfärgade remsandaler. Och hon var Etiennes flickvän …