New York, 1941. Arne är ingen äventyrare. Han är snarare en ganska medelmåttig journalist i trettioårsåldern som även hankar sig fram som komiker i New York. Men halva världen är i brinnande krig och han inser att han inte bara kan vara en betraktare längre. Därför tar han sig till Tyskland för att hjälpa sin kusin Leah och hennes familj att fly.

Vart han än reser blir han noga synad i sömmarna – av soldater i grå uniformer på tåget, av män som han antar är högt uppsatta inom partiet och ja, han blir till och med bjuden på middag hos självaste Göring.

Alla Arnes papper är i ordning, det ska inte finnas något där som kan avslöja hans judiska ursprung. Men när det kommer fram att Arne även försörjer sig som komiker får han veta att det finns en svartklubb i Berlin, i en källare innanför en källare. Vilka är det som träffas där? Det ryktas om Hollywoodstjärnor? Han lockas av tanken på att besöka klubben, men kan han överhuvudtaget lita på någon?

Det går många rykten och skräcken brer ut sig. När Arne får veta att nazisterna har börjat deportera människor till dödslägren i Polen, måste han agera snabbt. Planen är att hjälpa sina släktingar att komma till Sverige, men samtidigt riskerar Arne att själv gå under ...

Berlin, 1941. Leah hör barnskratt utanför fönstret. Snart kommer hennes son att komma in genom dörren med den tunga läderfotbollen under armen. Hans käraste ägodel som han håller om när han sover. Han har blivit tunnare, i stort sett bara skinn och ben. Så ser de alla ut. Hon och hennes man får inte längre arbeta och barnen får inte längre gå i skolan. Pengarna är slut och deras liv krymper och krymper för varje dag. Så berättar sonen att det dök upp en amerikan i parken idag. Det får henne att tänka på sin kusin, Arne … De har inte haft kontakt på ett år. Ska hon någonsin få återse honom igen?