Sommaren 1943. Låt dem aldrig se er! Och se framför allt till att aldrig bli ensam med någon av dem! Moderns varnande ord är fyllda av fruktan och vid sexton års ålder är Hana tacksam att det aldrig har hänt. Varken hon eller hennes nioåriga syster Emi har råkat ut för de japanska soldater som ockuperar den vackra koreanska ön Chejudo.

Hana är stolt över sitt koreanska arv. Hon, hennes mor och nästan alla andra kvinnor på ön är haenyeo, havets kvinnor, som genom att dyka efter ätbara snäckor, försörjt sig själva och sina familjer i generationer.

Det är sent på eftermiddagen när det fruktansvärda sker. Hana har simmat upp till ytan för att andas. När hon tittar in mot stranden där hennes lillasyster sitter får hon syn på en man på klippkanten ovanför stranden: En japansk soldat! Det knyter sig i magen. Soldaten är på väg rakt mot Emi, men han ser henne inte än eftersom hon sitter i skydd av en klippa. Hana dyker ner under vågorna och simmar så fort hon kan.

I samma stund som Hana når sin syster inser hon att hon inte hinner gömma henne. Hon måste locka soldaten bort från klippkanten. Och finten lyckas. När kvällsmörkret sänker sig över den lilla byn är det Hana, inte Emi, som förs långt bort från ön. Och när hon når resans mål besannas hennes värsta farhågor. Hon är fånge på en militärbordell …

Över sextio år senare kämpar Emi med en sviktande hälsa och skulden över Hanas uppoffring. Men kanske finns det ett sätt att konfrontera det förflutna och hinna läka såren innan det är för sent? Systrarnas parallella berättelser leder mot en gastkramande upplösning. Kommer Hana att finna sin väg ut ur fångenskapen? Och kan Emi sluta fred med sitt lands historia?